Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
så troget tjena och dyrka Dig, att Da mätte bafva orsak att välsigna oss med en lycko-
sam resa. Men skulle Dig, nådige Gud, behaga låta oss möta någon motgång, så förlana
ock dertill tålamod, samt frimodighet och ett stadigt hopp om Din nådiga hjelp efter Ditt
heliga löfte. Hör, bönhör, styrk och hjelp oss milde Herre Gud för Ditt namns och
löftes skull! **
”Ack, Herre, du store Gud,” afslutade Stålsköld andagten. ”Din barmhertighet är
stor, som denna dag så nådeligen oss uppehållit, och bevarat på denna farkost, att oss
ingen nöd eller fara påkommen är. Ditt heliga namn vare derföre äradt evinnerligen!
Då nu den mörka natten tillstundar och vår fara synes blifva förökad, så var äfven nu
när oss, du allra mildaste Herre Jesu! Näps hafvet och vågorna, att de icke uppsluka
oss. Bevara oss till kropp och själ. Uppehåll vårt fartyg och ledsaga det den rätta
vägen öfver vattnet. Gif, att vi under ditt nådiga beskärm må lugnt hvila under det att
vår själ till Dig vakar. Låt oss, o, Herre, vår Gud, glada få upplefva den nya dagen
och med honom väckas till ett nytt hopp på Din barmhertighet emot oss. O, Herre, alls-
mägtige Gudl Du, somj Ditt ord har sagt: Om du går igenom vatten, vill jag vara
när dig, att strömmarna icke skola dränka dig!’ Vi bedja Dig hjertligen, var oek när
oss i denna natt och bevara oss och vår farkost, att ingen nöd eller olycka må träffa oss.
Vi anförtro oss i natt och alltid med kropp och själ uti ditt faderliga beskärm. ^Var oss
nådig och bevara oss! Hör vår bön i Din käre sons Jesu Kristi namn. Amen. .
De stodo upp och Stålsköld ledsagade jungfrun till kajutan, der han bjöd henne
ett höfviskt godnatt. Sjelf stannade han utanför kajutdörren, der han ämnade tillbringa
natten nedanför trappafsatsen.
Då de voro gångna, sade båtsman Vimpel till rorman Spånt, hvilken stod
vid rodret :
”Den fule må anamma mig, om jag på alla mina resor sett ett sådant par, som
dessa unga menniskor. Jag rigtigttycker, att de äro bättre än annat folk. Den dei
vackra jungfrun, ser hon inte så innerligt god ut, att det rigtigt går rundt i hufvudet på
en fattig, syndig menniska, då en ser på henne; och junkern se’n! Tag mig dalern jag
kan förstå, hvarför han skall behöfva resa som en flykting från sitt fädernesland.
”Det är mycket, som man inte förstår, käre Vimpel,” sade Spånt.
”Ja, Gu’ är det så, mäster Spånt, åtminstone för en sådan stackare som jag!”
”Jo, jo, men! Och ändå är det väl Vimpel, som sett mest af verlden af oss alla
här på skutan,” svarade Spånt.
”Ja, det kan mäster vara säker på! Det fins inte ett haf, som jag inte seglat på.
Mycket seglade jag som yngling kring Sveriges stränder; men sedan rymde jag med en
liibsk skuta och kom till Lübeck. Der låg just en spaniefarare färdig att hissa segel.
Godt! tänkte jag. Medan man är i färd med att rymma, så är det bäst att fortsätta i
galenskapen. Sagdt och gjordt! Jag hoppade ombord på det spanska fartyget, just som
det lade ut från hamnen och utan prut blef jag jungman derstädes. Sedan for jag ett
helt år med spaniefararen öfver en mängd haf, Svarta hafvet, Adriatiska hafvet och hvad
de allt hette för något. Jag var både i Asien och Afrika. Derefter kom jag till en
engelsman, sedan spaniefararen gått i putten i spanska sjön. Och nu kom jag till Ame-
rika också. I femton år seglade jag med engländaren och jag tror inte, att det skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
