Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
”Lägg ifrån dig penseln, blott för en liten stund, och tänk ut något råd. — Jag
finner ingen dager i denna villervalla.”
”Gnäll inte, min lilla,” svarade Lakotti och fortfor att måla, som om intet passe-
rat, eller rättare sagdt, som om hans hustrus ord icke alls angingo honom. — ”Nej, kan
man se,” fortfor han och granskade de sista penseldrägen, ”för att jag skulle lyssna på
dig så misslyckades jag helt och hållet med skägget på Argant. — Se, så det ser ut.”
”Men hör då!” bad fru Lakotti.
”Hvad du kältar! Låt mig varal Jag måste göra om skägget.”
”Ett välsignadt skägg!” utropade fru Lakotti, samt fortsatte: ”Du ger dig inte,
du, förr än du får hit rättens handtlangare, som taga bort allt, rubb och stubb, från och
med min säng, till och med dina hjeltar.”
”Hvad? — Panta?” eftersade Lakotti förströdd.
”Ja!”
”Så du säger.”
”Läs här!” sade fru Lakotti och räckte fram papperet.
”Det der har jag läst förut!” svarade hennes man och sköt papperet ifrån sig.
”Ja, jag kan inte hjelpa dig; du får sjelf stå ditt kast, om din verkstad kommer
att plundras,” sade fru Lakotti med en suck.
”Respekt för de sköna konsterna!” utropade målaren.
”Jo, hvad utmätningsmännen hafva det!” utropade hustrun hånfullt.
”Det måste de. De sköna konsterna hafva i alla tider respekterats. Vet historien
omtala, att något våld begicks mot Titians egendom? Vet häfden berätta, att någon vå-
gat panta i Rembrants hus? Åhnej, konstnären i sitt arbetsrum, i sin verkstads helgedom
rädes icke en hel armé af onda tjensteandar.”
”1 sådant fall,” sade fru Lakotti tårögd, ”lär alltså mitt bohag ensamt få
stå i sticket.”
”Det är möjligt!” svarade mannen och betraktade sin tafla på afstånd, sedan han
stigit ned från stolen. — ”Det går an, om det blott räcker till att betäcka skulden," fort-
satte han efter en stund.
”Är det allt, hvad du har att säga? Du är odrägligt kall Lakotti!”
”Ja, hvad vill du, att jag skall göra, min vän?”
”Jo,” svarade hustrun ifrigt, ”gå på ögonblicket ut i staden och skaffa dig ett
lån af någon bekant och går inte det, så sök uppskof, gå bort till Kuhijärvi och tala vid
riddar Parviainen, vår domherre.”
Lakotti fälde sin pensel ocn utropade:
”Jag skulle gå till Parviainen och som en stackare tigga om nåd?”
”Ja!”
”Jag skulle trassla in mig i detta lumpna gräl?”
”Än sen?”
”Jag skulle pinas ihjäl deraf.”
Ӂhnej !
”Åtminstone skulle jag helt och hållet förderfva mitt snille! Nej, min vän, det
medlet blir det sista, jag försöker.”
Wasaättlingarm. 13 a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
