Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
”Jo, jo!” svarade tjensteflickan och skramlade med nycklar. ”Men hvar är då
nyckeln?” tilläde hon.
”Var inte rädd, min älskling,” bad riddar Hubert Edla, ”vi skola genast
vara klädda.”
Han iklädde sig nu ett harnesk och fru Lakotti hjelpte jungfru Edla att få på sig
en rustning och en hjelm.
Är det svårt för eder att bära rustningen?” frågade Hubert.
”Det känner jag inte och tro inte, att jag klagar,” svarade hon ömt.
”Se så, nu äro ni färdiga!” sade fru Lakotti.
”En ståtlig sköldmö, minsann!” utropade Hubert. ’Stig nu upp på kistan der
borta och ställ er som en staty.”
”Här är jag nu,” svarade jungfrun och steg upp på det anvisade stället. —
”Hvilket gyckel!” tilläde hon.
Nu bultades det ännu hårdare på dörren, hvilken började att knaka.
”Gör min af att läsa upp!” sade Hubert till tjensteflickan.
Hon satte en orätt nyckel i låset och började vrida fram och tillbaka.
Under tiden sprang Hubert upp på en annan kista. Väl uppkommen dit
sade han:
”Se så, nu är jag färdig. Gif mig nu bara lansen derborta.”
Fru Lakotti räckte honom vapnet.
Nu kan ni få öppna dörren ! ” sade han, sedan han intagit en passande ställning.
Fru Lakotti gick då fram och öppnade dörren, hvarigenom Kleri och hans med-
hjelpare trädde in.
Hur länge skall man vänta på att blifva insläppt här i huset?” frågade
Kleri rått.
”Jag fick lof att kläda mig först, min herre!” svarade fru Lakotti.
”Det gick då inte fort," sade han.
”Vi fruntimmer hafva inte så lindrig toilett som männen,” förklarade fru Lakotti.
Nå ja, det kan inte hjelpas nu,” svarade Kleri och såg sig omkring.
Nå,” sade han, ”vill ni nu betala er skuld jemte ränta?”
”Jag vet ej, att jag har någon skuld till eder.”
^Hafva vi inte underrättat om, att det är slut med allt uppskof vidare?”
’Min herre,” svarade fru Lakotti, ”jag vet inte, att jag har något med det der
att beställa. Det är inte till mig, utan till min man, som ni har att vända er.”
”Hvar är er man då?”
”Han är inte hemma.”
”Det kan jag tro; man är aldrig hemma vid sådana tillfällen, som detta.”
”Min herre!”
”Nå ja, lika godt! - Han vände sig till en af sina medhjelpare och sade:
”Skrif opp, hvad som fins här: säng, byrå, bord, speglar, kistor, skåp, figurer,
färger tailor. - Men hvad tusan är det der?” frågade han, och pekade på de föregifna
modellerna. &
”Det är två klädda träbilder, hvilka herrn torde vara god och skona,” svarade
ru Lakotti brydd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
