Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
”Jag ilar till mitt hem efter penningar, som kunna skickas till honom. Stanna
sä länge hos min syster; jag är om några ögonblick tillbaka!” sade Hubert och fattade
sin barett.
”Dröj inte för länge, jag är så orolig,” bad jungfrun.
”Var vid godt mod, min älskling,”· svarade riddaren och ämnade gå, då en tjenst-
flicka kom in och sade:
”En budbärare från konungens fogat, riddar Parviainen på Kuhijärvi, jemte vakt
väntar här utanför och anhåller att få blifva insläppt, i lagens namn, säger han.”
”0, Gud!” utropade fru Lakotti och jungfru Edla på samma gång.
”Fördömdt!” mumlade Hubert.
”Äro alla dörrar stängda väl?” frågade han.
”Ja!” svarade fru Lakotti.
”Hubert, min älskade, allt är förloradtl” klagade jungfrun.
”Nej, var bara modig, vi skola nog rädda oss,” svarade han.
■ ”Min sällhet räckte blott några ögonblick, Hubert!” fortfor jungfrun.
”För Guds skull fatta mod, min Edla,” bad han.
”Varen tysta!” bad fru Lakotti. Derefter vände hon sig till tjensteflickan, sä-
gande: ”Du får svara, då de klappa på, men öppna inte utan mitt tillstånd.”
”Skall ske, nådig fru!” svarade flickan nigande.
I detsamma bultade det hårdt på dörren och en rå stämma ropade utanför, att
man skulle öppna.
”Hvem är det, som bultar?” frågade flickan med darrande röst.
”Jo,” svarade Kleri utanför, ”öppna genast i lagens namn.”
*Så har jag aldrig darrat förr," hviskade jungfru Edla och slöt sig tätt intill
sin älskade.
”Nå, hur går det!” ropade Kleri. ”Vill ni öppna, eller skall jag bryta sön-
der dörren?”
”Vänta ett ögonblick allenast, till dess jag hinner kläda mig, jag är inte klädd
ännu så här tidigt på morgonen, må ni veta,” svarade tjensteflickan.
”Ja, raska på då bara,” ropade Kleri. ”Jag har sällskap med mig, jag, och att
slå in dörren är en leksak för oss.”
Hubert hade emellertid sprungit kring i rummet och sökt efter gömställen.
”Fins det då ingen möjlighet att gömma oss undan?” frågade han.
”Min Gud, att min frihet skulle blifva så kort!” klagade jungfrun.
”Det här är vårt enda rum utom köket, der det är omöjligt att hitta på ett göm-
ställe,” svarade fru Lakotti med ängslan.
”Jo,” utropade Hubert under ingifvelse. ”Vi kunna rädda oss! Hjelp oss,
min syster.”
”Gerna!”
”Vi låna denna kask och denna riddarsköld, samt ställa oss här, som modeller.
Jag försäkrar, att vi rätt artigt skola lura herr Kleri och hans handtlangare. — Vill ni
inte försöka det, Edla?”
”Jag är beredd till allt,” svarade jungfrun, ”blott man inte skiljer oss åt,”
”Nå, ämnar ni inte öppna!” ropade Kleri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
