- Project Runeberg -  Wasa-ättlingarne. Historiskt-romantiska berättelser från Erik XIV:s, Johan III:s, Sigismunds, Carl IX:s tid och Gustaf II Adolfs ungdom /
150

(1895) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

150
Derefter sade han:
”Der är min syster! Och hör, min syster, här är den unga jungfrun, som jag
skall dyrka hela mitt lif och som inom kort skall blifva min brud.”
Han hjelpte jungfru Edla att befria sig från slöjan.
Då fru Lakotti flck se de fagra dragen, sade hon:
”Välkommen, jungfru! Betrakta mig som eder syster!”
”Jag tackar er, min fru!” svarade jungfrun blygsamt.
”1 sanning, min broder,” sade derefter fru Lakotti till riddar Hubert, ”synes den
unga jungfrun förtjena din beundran, ty naturen har prydt din brud med sällspord fägring
och en änglaren oskuld strålar ur hennes milda ögon,”
Derefter vände hon sig till Edla, sägande:
”Jag beklagar, ädla jungfru, att vår bostad är så föga värdig att erbjuda eder
sitt hägn; ty denna fristad röjer i allt brist och mycket små vilkor, då ni helt visst
är van vid prakt och komfort. ”
”Ja, min Edla,” ifylde Hubert, ”här ser ni talangen, parad med arbetsfliten. Ni
får derför inte så mycket undra på det oordnade i sjelfva ordningen, som. synes.”
”Här är det ju bra att vara,” svarade jungfrun.
”Stackars liten, så ni darrar!” sade fru Lakotti och smekte jungfru Edla.
”Jag känner mig så uppskakad,” svarade jungfru Edla.
”Jag ber eder, att sansa er. Jag spår, att ni kommer att upplefva en paradisisk
sallhet med min bror, hvars goda egenskaper jag väl känner. Han är en ädel man, det
kan jag säga er!”
”Jag hoppas det!” svarade jungfru Edla,
’Mag tycker,” utropade Hubert skrattande, ”hvilket larm det skall blifva i ert
förra hem, min Edla, då man finner eder utflugen ur buren!”
”Ja, Gud förbarma sig, hvad min förmyndare skall’rasa!” svarade jungfru Edla
”Låt honom rasa bäst han vill!” sade Hubert. ”Hans glupska girighet har väl
lortjent en aga. Men denna aga är ännu för liten. Åhnej, den nedrige Parviainen är
ännu inte tillräckligt straffad för allt det förtryck, som ni fått lida i hans hus!”
”Parviainen! — Hvad säger du?” utropade fru Lakotti. ’
”Ja! Känner du honom?” frågade Hubert.
Ja, olyckligtvis, alldeles för väl!” svarade hans syster.
”Såå!”
Det är just han, som bringat oss i det ekonomiska betryck, hvarom jag nyss
talade med dig!” ’ 6 J
”Åh!”
^Och der är hans biträde, som har hotat med att panta här i huset.”
”Ett underligt sammanträffande!” sade Hubert.
"Parviainen! Min förmyndare! Skall hans biträde, den nedrige Kleri, komma
mm fru. utropade jungfru Edla och sprang upp från den stol, hvarpå hon suttit.
”Ja, tyvärr!” svarade fru Lakotti.
”Då är allt förloradt!” jemrade sig jungfrun.
”Nej, visst inte! Var alldeles lugn, min Edla,” förmanade Hubert
Hur vill ni förhindra det, min älskade?” frågade jungfrun.
hit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:56:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hhwasaattl/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free