Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
”1 hans kunglige höghet hertig Johans namn befalla vi frid härinne!” utropade
en väldig stämma och några lansskaft stöttes i golfvet.
Vid denna oförmodade uppmaning afstannade striden genast och alla bugade sig
ödmjukt.
”Hans höghet begär få veta orsaken till detta tumult!” sade en af de främmande
riddarne.
Genast började Parviainen, Lakotti och Hubert att på en gång tala för att gifva
den äskade upplysningen.
Det blef åter ett sådant sorl, att tystnad måste påbjudas.
Hertigen, som hörde detta, sände åter in bud och lät tillsäga, att man borde träda
ut på gatan till honom, så ville han sjelf undersöka saken.
Denna befallning måste åtlydas och samtliga personer, som voro inne hos Lakotti
begåfvo sig ut.
Utkommen på gatan kastade sig jungfru Edla framför hertigen och anropade ho-
nom om hjelp mot sina förföljare.
”Vi vilja se till, mitt barn, hvad vi kunna göra,” svarade hertigen.
”Värdes tillåta mig att förena mig med den unga jungfrun i bön om beskydd, i
händelse hon är förföljd,” sade hertiginnan Katarina Jagelionica, hvilken satt till häst
bredvid sin höga gemål. Det hertigliga paret ämnade sig nämligen ut på jagt och var
åtföljdt af ett stort följe riddare, svenner oeb falkonerare.
”Hvilken förföljer dig, mitt barn, och hvarför denna underliga drägt?” frågade
hertigen.
På denna dubbelfråga svarade jungfru Edla:
”Jag förföljes af min förmyndare och min drägt beror på, att jag geuom den-
samma har sökt dölja mig undan min förföljares blickar.”
”Hon är ett lättsinnigt stycke, som är värd den strängaste tillsyn, eders höghet!”
utropade Parviainen.
Hertigen befalde honom att vara tyst, till dess att han blef tillfrågad.
”Hvar bor du?” frågade hertigen vidare jungfrun.
”På Kuhijärvi slott,” svarade hon.
”Hos hvilken?”
”Hos min-förmyndare, riddar Erik Parviainen, domherre i Åbo distrikt.”
"Och han förföljer dig?”
”Ja!”
”Det är en nedrig osanning!” stormade Parviainen.
Åter blef han befald att vara tyst.
”Hvem är du?” frågade hertigen Parviainen.
”Jag är Erik Parviainen, eders höghet.”
”Jungfruns förmyndare?”
”Ja, eders höghet!”
Hertigen talade några ord helt sakta med sin gemål. Derefter sade han:
”Vi vilja undersöka denna sak. Jag befaller eder alla att samlas vid Kuhijärvi
slott klockan två i eftermiddag, då äfven min gemål och jag skola anlända dit ef-
ter jagten,”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
