- Project Runeberg -  Wasa-ättlingarne. Historiskt-romantiska berättelser från Erik XIV:s, Johan III:s, Sigismunds, Carl IX:s tid och Gustaf II Adolfs ungdom /
216

(1895) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

216
Vi hafva med denna berättelse gått händelserna i förväg, detta för att visa, hvil-
ken god natur den qvinna var, som konung Erik XIV upphöjt på tronen från den simpla
tjenarinnans skepelse.
* *
Här kan det vara på sin plats att tala något om konung Eriks astrologiska och
astronomiska forskningar.
Stjernkunskapen var tör konungen hans käraste sysselsättning, näst musiken och
trädgårdsskötseln.
På sitt Observatorium sysslade han likväl mindre med sjelfva astronomien, än med
dess afart, astrologien, hvarigenom han genom stjernornas ställning trodde sig kunna lära
och förutspå kommande öden för sig och andra, eller med andra ord, han trodde sig kunna
ställa menniskans horoskop.
Genom astrologien trodde han sig sålunda finna, att han skulle störtas från tronen
af en man med ljust hår, hvilket äfven skedde, oeh Katarina Månsdotters horoskop har
han äfven stält, som synes af ännu qvarvarande ritningar och uträkningar.*)
Men han har äfven lemnat efterverlden bevis på, att han äfven sysslade med
verklig astronomi.
Sålunda skrifver han bland annat i en uppsats, ”om jordens nalkande till solen” :
Jorden skrider närmare och närmare till solen.
Genom jemförelse mellan äldre oeh senare tiders observationer finner man, att
jordens lopp nu är något hastigare än förr, och att våra år nu äro något kortare, fin de
fordom varit. —
Han säger sig tro, att orsaken dertill ligger i något motstånd af något fint ämne,
kanske sjelfva ljuset, som hindrar planeterna i deras lopp. Verkan af detta motstånd
måste blifva den, att de småningom bringas närmare solen. Och som deras vägar deri-
genom minskas, så måste deras periodiska tider äfven blifva kortare. Sålunda måste jorden
med tiden komma fram i Venus och slutligen inom Merkurii kretsar och följaktligen
komma i brand.
Han gör vidare i anledniag deraf den slutsatsan, att planeterna ieke kunna be-
ständigt fortfara i sitt närvarande tillstånd och att de måste hafva haft en början; ty om
man nekar detta, måste man också medgifva, att en tid gifvits, då jorden varit lika långt,
ja längre från solen än Saturnus nu är oeh följaktligen, att der då icke kunnat finnas
något lefvande kreatur.
En annan mera populär artikel har konungen lemnat efter sig under titel:
’Att veta tillkommande vind och väderlek i anledning af solen och månen.”
Konungen skrifver:
1. När solen vid uppgången synes hålig, blifver dagen stormig eller våt. Ar
håligheten platt, betyder den blåst, men är den djup, så blifver det regn.
’) Se handlingar rörande Skandinaviens hist.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:56:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hhwasaattl/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free