Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
227
Det var på denna klippholme, som, i konung Ingjald Illrådas tid, Södermanlands
fylkeskonung Gramnar mottog den fruktade sjökonungen Hjorvard Ylfing, då Gramnars
dotter, den sköna Hildigunn, drack Hjorvard till med Eolf Krakes skål, hvarom ännu be-
rättas i sång och saga.
I äldre tider kallades stället Sjimansö eller Sjömansö, men sednare har platsen
fått namn efter holmens form och blifvit kallad Hörningsholm.
Denna klippa kunde anses som en naturlig fästning och den blef äfven sedan, under
Folkungarnas tider bebygd och ytterligare befästad, samt innehades sedermera af Folkungar,
Örefotar, Ulfvar och sist af Stureslägten.
En af Sturarne lät påbygga borgen, hvarefter den ädla fiu Kristina Gyllenstjerna
efter sin förmälning med denne Sture och efter sin fångenskap framlefde sina sista år
aktad och ärad på Hörningsholm, hvarest, såsom den ärade läsaren torde erinra sig från
detta arbetes första del, ”Kung Gösta”, jungfru Signe Sparres och herr Gustaf Linden-
kronas bröllop på ett fasaväckande sätt stördes och för denna gång hindrades.
Slottet gick i arf till Sten Sture den yngres son Svante Sture, hvilken ingick
äktenskap med jungfru Märta, en syster till konung Göstas andra drottning, Margareta
Lejonhufvud.
Sturehuset på Hörningsholm var dels genom sin nära frändskap med det regerande
konungahuset och dels genom sina ofantliga likedomar, samt den frejd som omskyggade
namnet Sture, länge ansedt såsom Sveriges förnämsta adelshus. Storartade voro de fester»
som der gåfvos och slottet var ett hemvist för glädje, stolthet, heder och ära.
Under konung Erik den fjortondes tid flydde dock glädjen från Hörningsholm ge-
nom Göran Perssons förföljelse emot Sturarne, hvilken förföljelse urladdade’sig först uti
herr Nils Stures skymf och sist genom de ohyggliga morden i Upsala.
Fru Märta beröfvades derigenom sin gemål och två af sina söner; men hon be-
höll dock sin stolthet, ty slägtens ära hade icke fläckats genom de konungsliga vålds-
bragderna.
Fru Märta hade nu omkring sig två söner och fem döttrar, samt framlefde sitt
enkestånd med dem på Hörningsholm der hon herskade med en magt och myndighet så
stora, att hon förvärfvade sig tillnamnet ”Kung Märta”.
Den stränga frun kände sina underhafvande inte blott till namn och utseende,
utan hon gjorde sig äfven underkunnig om deras lefradsomständigheter och familjeförhål-
landen samt var som en moder för allt sitt folk. Förbrytelser straffade hon med omutlig
stränghet; men hon visste äfven att lisa, der hon slagit och efterverlden har icke kunnat
spåra en ovärdig handling af den kraftfulla qvinnan, hvilken var fullt värdig att bära det
ädla Sturenamnet.
Ett bevis på hennes hjertas godhet må gifvas:
Som nämndt är hade konung Erik aflifvat hennes gemål och två af hennes söner,
samt hållit henne sjelf i fängsligt förvar. Man skulle lätt kunna föreställa sig, att hon
derigenom skulle intagas af hat emot den barbariske herrskaren; men det föregående
har visat oss, att hon skänkte konungen tillgift, blott hennes makes och söners ära för
efterverlden återupprättades. — När sedan den olycklige konungen blef afsatt och häns
gemål och barn kastades vind för våg, blödde fru Märtas hjerta och hon upptog en af
konung Eriks och Katarina Måusdotters barn, den fenaåriga Sigrid Wasa och uppfostrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
