- Project Runeberg -  Wasa-ättlingarne. Historiskt-romantiska berättelser från Erik XIV:s, Johan III:s, Sigismunds, Carl IX:s tid och Gustaf II Adolfs ungdom /
232

(1895) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

282
”Snälla Malin sjung mera,” bad nu en liten vacker flicka och lindade sina små
knubbiga armar kring jungfruns hals.
Den lilla flickan var konung Eriks nu 7-åriga dotter Sigrid Wasa, hvilken, som
förut är berättadt, fått sig ett barn på Hörningsholm.
”Ja, sjung litet mera,” bad ungdomen förenande sig med lilla Sigrid.
Jungfru Malin fann sig till en början brydd öfver denna begäran; men icke för
thy började hon, då bönerna blefvo allt för enträgna och trugande att sjunga:
Och jungfrun gjck åt källan,
Hon skulle hemta vann,
Her stod en liten hasselgren,
Han var så mycket grann.
Och hör du liten jungfru,
Hvarför är du så fin?’ —
Jag äter socker, dricker vin,
Derför är jag så fin.
Och hör du liten hasselgren,
Hvarför är du så grann? —
Jag äter mull och dricker vann,
Derför är jag så grann.
Och hör du liten hasselgren,
Försmå ej mina ord:
Jag har två bröder vid kungens gård,
De hugga dig i rot.
De hugga mig om vintern,
Om sommarn är jag grön ;
Men mister jungfrun äran sin,
Den får hon ej igen.
Under det att ungdomen i ”rundeten” lyssnade till jungfru Stures sång, samt för-
strödde sig med lekar och sägner, sutto den gamle Sven Elofsson och herr Ture Persson
Bielke inbegripna i ett allvarligt samtal, hvilket rörde sig kring den yttre och inre politiken.
”Ja, helt visst,” sade herr Ture ”bör man hoppas på bättre tider äfven inom
det kyrkliga området nu, sedan den lärde konung Johan kommit på tronen.”
”Det är att hoppas så, herr Ture,” svarade Sven Elofsson ’och jag har mig be-
kant, att gamle erkebiskop Laurentius äfven är af samma tanke.”
”Konungen,” fortsatte herr Ture, ’har visserligen blifvit beskyld för papisteri,
men detta är antagligen beroende på, att hennes majestät drottningen hyllar sig till kato-
licismen, hvari hon ju äfven blifvit uppfostrad och som är hennes fäders religion.”
”Ja, må hennes majestät hafva sin tro för sig, det kan man inte klandra henne
för, jag förmin del anser det vara en dygd att behålla den tro, hvari man är uppfostrad
och hvari fäderna funnit sin salighet, så framt icke religionen urartar till en slags affär,
såsom fallet var med den katolska läran, hvilken gjorde biskoparne till furstars likar och,
än mer, till krigförande tyranner, hvilka ville slå under sig såväl stora landssträekor, som
det arma folkets penningar och skatter.”
”Ja, I hafven rätt, herr Sven,” svarade herr Ture. ”Det var en sorglig tid, innan
vår högvördige erkebiskops lärare, doktor Martin Luther, med Guds nåd qväste den upp-
roriska kyrkan och renade densamma, såsom vår Herre och frälsare en gång renade temp-
let; och gamle kung Gösta visste nog, hvad han gjorde, då han i sitt rike införde den
rena evangeliska läran, hvilken med Guds hjelp aldrig vidare måtte gå ur riket.”
”Konung Johan har dock beskylts för kärlek till papisteriet,” inföll herr Gustaf
Johansson Tre Kosor, hvilken närmat sig de båda herrarne och lyssnat till deras samtal.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:56:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hhwasaattl/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free