Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ja,” svarade herr Ture, ”konung Erik gjorde denna beskyllning under sin sista
regeringstid, men när detta kom till dåvarande hertig Johans öron, förnekade han detta
och under sitt tåg mot Stockholm svor hertigen en dyr ed, alt han icke var katolik och
sade sig önska, att Gud aldrig måtte förhjelpa honom eller hans son till Sveriges krona,
om denna beskyllning vore sann.”
”Ja,” sade herr Sven, "det var icke blott papisteriet, som hertigen förnekade.
Jag drager mig till minnes, att när hertig Johan på Vadstena slott förde sitt tal derpå,
att hans broder, konung Erik, hade utropat honom för papist, han med häftiga ord förneka-
de sig vara någon papist eller hafva uppsåt och vilja till att införa någon papistisk eller
annan kättersk och villfarig lärdom i riket.”
”Trots allt detta talas det likväl i riket om, att man har grundade misstankar
mot konungens renlärighet,” invände Tre Rosor.
’Detta tror jag för min del,” sade erkebiskop Laurentius, som nu äfven sällat sig
till sällskapet, ”är falskt, ty vid sin kröning visade hans majestät allvarligt uppsåt, att hos
presterskapet uppehålla skick och visa hörsamhet mot de kyrkliga förordningarne. Jag
har derför grundade skäl för min tro och förhoppning, att en tid af lugn och trygghet
är att emotse inom den svenska kyrkan.”
"Gud gifve, att denna förhoppning visade sig sann, eders högvördighet,” svarade
Tre Rosor.
”Ja, mina skäl äro grundade,” sade erkebiskopen och satte sig i en beqväm länd-
stol, som herr Ture artigt sköt fram åt honom. ”Ty de kongliga artiklarna tyda på
allvar. Sålunda har hans majestät befallt, att presternas drägt skall vara allvarlig och
anständig. Vidare har hans majestät förbjudit all lättsinnighet och allt öfverflöd inom
presterskapet, ty hans majestät har förklarat, att presternas seder och lefverne böra
öfverensstämma med den lära, som de äro satta att predika.”
"Detta är ett vackert motiv för den kongliga förordningen,” sade herr Ture.
”Ja, helt visst,” instämde herr Sven.
”Detta kan inte bortresonneras, mine herrar,” förklarade erkebiskopen. ”Men,”
fortsatte han, ”roar det herrarne att höra, hvilka öfriga förordningar, som hans majestät
gifvit mig att vidmagthålla inom presterskapet, så vill jag upplysa om, att hädanefter
drinkare och otuktiga inom presterskapet, samt prester, som äro ohörsamma mot sina
biskopar, sådana, som genom oärliga medel och intriger vunnit befordran och de, som visa
girighet och sätta detta lifvets goda framför evighetens, skola afsättas från sina prester-
liga embeten.
”Det var en sträng artikel, eders högvördighet.”
”Ännu hårdare skola hädanefter äktenskapsbrytare inom presterskapet bestraffas.”
”Såå.”
”De skola enligt kongliga majestäts artiklar straffas till döden, liksom mördare. —
Vidare har hans majestät befalt, att biskoparne inte få prestviga någon, utan att förut
hafva tagit reda på den sökandes antecidentia, hvarjemte hans majestät för sin egen del
förklarat sig icke komma att utdela prestagäll åt någon, så framt den sökande icke är väl
rekommenderad af sin biskop.”
”Men på detta sätt fruktar jag, med förlof, att biskoparne lätt kunna blifva alls-
mägtige kurfurstar såsom fordomdags,” invände Sven Eiofsson.
Waaaättlingarne. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
