Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
Herr Erik å sin sida tröstade sin syster och sade sig skola personligen hos ko-
nungen anhålla om hans bemedling hos fru Märta. Men om konungen skulle gifva honom
sin onåd, så var han likväl så förmögen, att han skulle kunna lefva på utländsk botten
ett idylliskt lif med sin älskade. Han sade sig gerna försaka alla yttre utmärkelser, blott
han hade Malin hos sig såsom sin gemål.
Då grefvinnan Brahe insåg, att ingenting var att ändra i saken, så lät hon bero
dervid och lofvade ännu en gång att blifva jungfru Malin i moders ställe, till dess att
sakerna hunnit utveckla sig.
Herr Erik tackade sin syster för detta löfte, samt begaf sig i väg till Stockholm
för att bönfalla om konungens hjelp, på samma dag som grefvinnan Brahe och jungfru
Malin reste från Sundholmen till Wisingsö.
Emellertid hade fru Märtas bref kommit konung Johan tillhanda.
Konungen upptändes af en häftig vrede och befalde att herr Erik skulle fängslad
föras till Stockholm.
Samtidigt skref konung Johan till fru Märta oeh beklagade hennes sorg, samt
lofvade att se till, att herr Erik och jungfru Malin icke skulle blifva förmälda mot fru
Märtas vilja.
En konglig kungörelse utfärdades, att ingen prest i riket skulle våga sig att viga
herr Erik och jungfru Malin.
Fru Märta gladdes öfver detta kongliga beskydd och ansåg saken vunnen till sin
förmån ; men hon betänkte icke att herr Erik hade mäktiga vänner. Hela Stenbocksslägten
stälde sig på hans sida och hertig Carl af Södermanland sällade sig till Eriks beskyddare.
De mäktiga Sture- och Stenbocksslägterna kommo i harnesk mot hvarandra och
samlade kring sina olika intressen andra adliga slägter och inom kort hade herr Erik
Stenbocks och jungfru Malin Stures förhållande till hvarandra förorsakat, att hela landets
ridderskap och adel delat sig i två olika läger. Osäkerheten blef stor och ingen adelsman
vågade sig ut på en resa utan ett manstarkt beväpnadt följe. Men det var nu icke stig-
män som fruktades, utan i stället medlemmar af den svenska adelns familjer.
Herr Erik Stenbock hade icke hunnit långt på sin resa från Sundholmen till Stock-
holm, förr än han möttes af en kunglig kurir, hvilken hade fullmagt att bemägtiga sig
herr Eriks person och föra honom till konungen.
Stenbock upplyste kuriren om, att han just ämnade sig till konungen, samt fort-
satte sin färd tillsammans med kuriren, hvilken vände om till hufvudstaden, der herr Erik
blef inmanad i sitt ”härberge”. Han blef således inte förd till ett fängelse, utan bevaka-
des uti sitt eget hus.
Men ett större straff väntade herr Erik:
.Konungen förklarade honom afsatt från sina embeten och förlustig sin ”förtjening
det året,”
Det såg således ganska mörkt ut för herr Erik.
Men stora krafter satte sig i rörelse till hans förmån.
Hertig Carl skyndade från G-ripsholm, der han vid denna tid vistades, till Arboga,
hvarest, som vi veta, hans syster, markgrefvinnan Cicilia, höll hof.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
