Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
299
Som han sjelf var förbjuden att besöka Stockholm, bad han markgreivinnan i
stället göra det och fälla förbön för de älskande, samt omtalade enleveringen.
Markgreivinnan tilltalades af det romantiska uti de båda älskandes äfventyr och
lofvade att lägga sig ut för dem hos konungen, hvilket dessutom hela ätten Stenbock gjorde.
Konungen som uppskattade Stenbocks förtjenster och väl behöfde hans tjenst, lät
sig slutligen öfvertalas att gifva fången fri, sedan han (herr Erik) varit bevakad ett
par månader.
Herr Erik skyndade då ned till Wisingsö för att få omfamna sin älskade och
trösta henne, hvarefter han ännu en gång försökte att beveka fru Märta att tillåta honom
förmäla sig med jungfru Malin.
Han vann så mycket, att han blidkade Stureslägten och afvände det motstånd,
som han haft att utstå från denna. Men fru Märta sjelf var och förblef obeveklig.
Hon svarade i vredesmod, att, utom det att blodsbandet lade hinder i vägen för
de ungas förmälning, så ”var hennes bjerta så fullt af harm öfver den stora sorg och
spott, som herr Erik hade tillfogat henne, att hon inte kunde unna honom sitt barn!”
Hon var och förblef sig lik.
Jungfru Malin vistades fortfarande på Wisingsö och de ungas kärlek, som en
längre tid varit samtalsämnet öfver allt inom hela riket, glömdes delvis för andra och
riksvigtigare angelägenheter.
Dessa angelägenheter rörde sig kring intet mindre än religionen.
Det började hviskas ganska allmänt om, att konung Johan ämnade bryta mot
Upsala mötes beslut och återinföra den katolska religionen i Sverige.
Drottning Katarina Jagellonica var, såsom vi veta, katolik.
Hon var en mycket from qvinna; men så hängifven den katolska religionen, att
hon ansåg hvar och en, hvilken icke bekände sig till denna tro, dömd till afgrundsqval
efter döden.
Drottningen lade sig aldrig uti regeringsärenden; men hon fordrade, att hennes
ende son, Sigismund — hon hade ännu ett barn: prinsessan Anna, — skulle uppfostras
till katolik.
Konung Johan satte sig visserligen emot detta till en början; men då drottningen
förespeglade sin gemål, att deras son lätt kunde blifva vald till konung i sin moders fäder-
nesland, Polen, om han vore katolik, så tillät konungen prinsens uppfostran uti den
romerska läran.
Emellertid hade konungen fortsatt sina trägna studier af teologiska böcker och
hans lutherska tro blef rubbad. Då han dessutom stundom öfvervar de katolska guds-
tjenster, som höllos af hans gemåls hofpredikant, Herbst, så fattade han tycke för dessa,
egentligen för deras många ceremonier och den vackra musik, som derunder utfördes.
Äfven tilltalades hans konstälskande öga af de vackra kruciflxerna och bilderna, som prydde
hennes majestäts bönkapell.
Konungen ansåg likväl icke rådligt, att påbjuda katolicismens införande i riket,
i synnerhet som han väl visste, att han dervidlag skulle komma att röna stort motstånd
af det folk, som hans fader, befriat från den katolska kyrkans förbannelse. Men han
kom genom samtal med sin gemåls prelater till den insigt, att en sammanjemkning af den
lutherska och katolska religionen borde göras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
