Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362
var henne följaktig och förebar såsom orsak till denna resa, att han önskade tillbjuda sig
att blifva generalissimus för de svenska trupperna i kriget mot Eyssland, samt att förmå
ryske czaren att för sig intercedera såväl hos kejsaren, som hos konungen af Spanien, att
hertigen af Alba måtte draga tillbaka sina trupper, som han förlagt på gränsen till mark-
grefvens stater och hvilka trupper mycket oroade honom. Men verkliga orsaken till resan
var, att Kristoffer ville utkräfva en del af sin gemåls hemgift, som ännu ej var be-
kommen.
Hans tillbud att tjena förkastades icke och Oicilia fick för sig ej allenast åt-
skilliga gods och säterier med länsrätt, utan ock ett ansenligt förråd af spanmål att an-
vända för sitt eget behof; och i afräkning på det, som hon ännu hade att fordra af sin
hemgift, lät konungen utbetala till henne 20,000 marker silfver. Hon fick dessutom en
summa af 12,000 riksdaler att använda för sin äldste son, Edvard, på det att han måtte
återvinna besittningen af sitt fäderneslott Putingen i hertigdömet Luxemburg, som hade
blifvit pantsatt för en dylik summa. Man vet för öfrigt, att konung Johan år 1573 skref
till sin systers förmån till drottning Elisabeth i England om några fordringar, som Cicilia
hade der i landet*) och att hon ånyo 1577 fick ett ansenligt parti spanmål och inkom-
sten af vissa gods utom af Arboga slott, hvilket hon bebodde.
Äktenskapet med markgrefven blef olyckligt; men det varade ej heller länge.
Han dog 1876. Antagligen dog han af sorg i sin blomstrande ålder, af sorg öfver sin
gemåls uppförande. Hon vanhedrade honom ända derhän, att hon öfvergaf såväl honom
som deras barn för att flacka från land till land, besökande de skändligaste ställen och,
såsom en annan Messalina, öfverlemnande sig åt det liderligaste öfverdåd, om man får
tro den namnkunnige och lärde nederländske häfdatecknaren van Eeyd.
Denne berättar, att Cicilias son, Johan Carl, funnit sin moder i Antwerpen, der
hon idkade skörlefnad och begärt af magistraten, att hon måtte till honom utlemnas. — Så
snart detta skett, hade han sjelf släpat henne i håret öfver gatorna, sparkat henne, när
hon stretat emot och så misshandlat henne, att hennes ena arm vridits ur led. Derefter
hade han låtit föra henne utom staden och insatt henne i fängsligt förvar på en af-
lägsen ort.
Förenämde van Eeyd utsätter denna händelse till år 1594 och anmärker, att
denne onaturlige son kort derefter föll uti tvinsot, som bragte honom i grafven. Derefter
tillägger han: ”Att Guds hand tyckes hafva synbarligen blifvit tung öfver detta hus,
fördenskull att det öfvergifvit den sanna religionen för att ånyo bekänna sig till påfviska
lärans villfarelser.”
Detta gäller modern och barnen; ty markgrefven förblef till sin död god pro-
testant. —
Cicilia hade med markgrefven sex söner, af hvilka Edvard Fortunatus, född i Eng-
land den 16 September 1565, var den äldste.
Han var den uslaste prins på sin tid och hans lefnad var en kedja af liderlighet
och orättvisa, stråtröfverier och våldsamheter. Han hade gift sig med en dotter till Jo-
docus van Eiken, herre till la Eiviére, hofmästare hos prinsen af Oranien och guvernör i
Breda, med hvilken han hade flera barn, Hans död var en af de ömkligaste man kan
’) Girs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
