Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374
KAP. 6.
Katharina Medeei.
Då Katarina Jagellonica var död och då konung Johan hörjade att se sig om
efter annan gemål och innan han bestämt sig för Gunilla Bielke, rådde jesuiterna honom
att inleda äktenskapsförhandlingar med enkedrottningen af Frankrike, Katarina Medeci.
Lyckligtvis lyssnade konung Johan icke till dessa ord, som han lät fara för vinden.
Emellertid bör det kanske intressera våra läsare att känna, hvilken qvinna jesuiterna
föreslogo Sveriges konung, och derför vilja vi tala några ord om henne i största korthet:
Katarina föddes år 1519. Hon var således till åren kommen, då jesuiterna agi-
terade för att få henne till Sverige. Konungen sökte ungdom och fägring, men jesuiterna
sökte ett djefvulskt sinne, och i den vägen kunde de inte finna något mera utprägladt än
Katarinas.
Hennes fader var Laurentio af Medeci, furste till Urbino, hvilken vid sin död
lemnade efter sig detta enda barn. Katarina blef således ensam arfvinge till hennes
faders stora förmögenhet.
År 1553 ingick hon äktenskap med hertigen af Orleans, Frans den Ls son, hvilken
sedermera blef dauphin och slutligen konung af Frankrike, under namn af Henrik II.
Detta äktenskap gaf, i anseende till makarnes olikhet, anledning till skiljda omdömen,
ehuruväl medeciska huset var i stort anseende i Italien. Medlemmar af detta hus hade
sedan länge suttit på påfvestolen. Men det var tillika i friskt minne, att deras förfäder
icke varit annat än rika köpmän, som kommit sig upp i värdighet. Frans den I tillät
emellertid sin sons giftermål med Katarina. Han hade sina egna planer med denna för-
mätning, hvilka icke äro af nöden att här anföra.
Så länge Henrik, hennes gemål, regerade, höll hon sig nästan helt och hållet
passiv, åtminstone så stilla, att hennes uppförande ännu icke gaf ämne till någon historia.
Man märkte blott hos henne en stor tålmodighet och en särdeles förbehållsamhet, så att
hon deiuti icke gaf något italienskt fruntimmer efter. Mest förvånades man öfver den
stoia gunst, som hon visade hertiginnan Yalentinois, hvilken då var konungens förklarade
mätress och som till den grad intagit hans hjerta, att ett helt litet rum deruti var reser-
veradt åt Katarina. Tilltölje deraf hölls hon under Henriks tid af nationen för en qvinna,
af stor förtjenst. Men knappast var konungen död och hennes unge son, Frans II, kom-
men på tronen, förrän den eld, som dittills glödt under askan, bröt ut i full låga. Man
märkte då hos denna drottning en ofantlig hersklystnad, som Frankrike sedan under tre
konungars tid fick erfara,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
