Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
391
Är du ond på mig, fader!” sade Elisa och lade smekande sitt hufvud mot
nans brost.
”Nej, mitt goda barn! Jag gillar ditt val!” ’
, ”„ag tlllbaka .dma ord’ Auna!” utropade jungfrun strålande af glädje, samt
lade: Hur ljuft ar det inte att älska! Jag hoppas, att du en gång måtte få förnimma
det, så innerligt som jag, min goda Anna.”
. .. I?“ är natu,rens e«et barn> miu flicka!” sade herr Gustaf och omfamnade sin
dotter. Må ingen villa stora dma oskyldiga tänkesätt, det skulle utgöra min största säll-
het. Och ni, Anna,” sade han vidare, ”som städse varit min Elisa följaktig och varit
hennes goda ande, jag önskar äfven eder en gång samma lycka.”
”Gif då min ”goda ande” också ett famntag, fader!” sade jungfru Elisa.
... , Gernal” srarade Bielke och bredde ut sina armar samt omfamnade Anna i samma
ogonbhck som dörren öppnades och fru Bielke kom in i rummet.
Hon stannade på tröskeln och såg famntaget. Blodet rusade åt hennes kinder
och med darrande stämma uthrast hon:
”Hvilken skamlöshet!”
.. . . , ”.Sf ;sä iör den lede!” mumlade herr Gustaf och släppte Anna, hvilken blek af
radsla hviskade:
”Jag förutsåg det der!”
”Tänk, hvilken uppståndelse det nu skall blifva!” tänkte jungfru Elisa för sig sjelf.
i x>* „ Jag ^ flnna’ att man här * buset vet att taga sig frihet till allt!” stammade
fru Bielke vredgad.
Nådig fru ” sade Anna, men afbröts af fru Ingrid, som hväste åt henne-
Gå bort! Blygs ni inte att förföra–––––- ”
^Hvad tänker du på, Ingrid! Hör mig!” utropade herr Gustaf.
... , bar sett- ®ett med miua egna ögon! Jag behöfver inte, och jag vill inte
hora någonting!” svarade den svartsjuka frun.
Nu steg jungfru Elisa fram och sökte omfamna fru Ingrid, sägande:
”Men jag bedyrar dig, min mor, att–––-_»
»t är ^St!” ropa(Je iru InSrid· Derefter vände hon sig till sin man och sade:
Jag tillstår, att jag nästan var beredd på denna skymf.”
”Men tag då reson!” svarade herr Gustaf.
bvdken arbar frui Hvilken menlöshet! Hvilken blygsamhet!” gäckades fru
ngnd. ”Och hon, dufvan der, hur väl förstår hon inte att i sin jungfrulighet dölja ett
nedrigt svek och sätta en mask för sitt hyckleri!”
”Men tillåt mig, nådig fru — — _”
”Hvilken höjd af svartsjuka!” utropade herr Gustaf.
”Förlåt, att jag kom så olägligt!” sade fru Ingrid, djupt nigande.
”Förvisa mig, mm fru, om ni behagar, men skymfa mig inte!” sade Anna
med fasthet.
”Den skymfade är jag och min befallning är att ni
tagen i detta hus och här njutit så stora förmåner — aldri
dessa dörrar!”
”Jag går!” svarade Anna stolt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
