Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
395
tålamod och lugn. Det har ju till och med gått så låDgt, att ni inte vidare föra den
stat, som ni fordom gjorde, utan stänga er inne och afsöndra er från verlden. Något
bättre har det väl blifvit nu på allra sista tiden, sedan Gunilla Bielke blifvit vår nådiga
drottning och du måste visa dig på hofvet mera än förut. Men för resten har du helt
och hållet lagt ned din magt i ditt hus, den magt som är mannens förmånsrätt och är
ett bevis på hans värdighet. Inom ditt hus har du blifvit en siat och utom ditt hus är
du föraktad. Du vågar ju knappast gå ut, utan att din hustru skall vakta dig! Och när
du då kommer ut så tisslar och tasslar man i hörnen och gör spe af dig, derför att du
så djupt böjt dig i oket. Din hustru rent af räknar dina steg och du vågar ju inte en
gång se på, mycket mindre tala vid en annan qvinna. Och om du likväl någon gång
dristar dig att göra det, så mulna dinXantippas blickar och båda dig en storm, som i
häftighet skall söka sin like i naturens element. Och för att säga allt — du må tycka
illa vara eller ej — så är det ej nog med, att hon förstör ditt sinneslugn och din lycka;
nej, hon förstör äfven dina företag och dina tänkesätt, som måste underkastas hennes pröf-
ning. I mål af alla slag skall hennes domstol höras och på dina löften kan man inte lita
numera, ty det beror helt och hållet på din hustrus lynne, om de skola uppfyllas eller
ej. Det vill med andra ord säga, att du blifvit till den grad en slaf under din hustrus
vilja, att du på hennes befallning kan tillåta dig att begå brott emot heder och ord-
hållighet. Lugn, glädje, samvete, mod, allt har blifvit slaget till intet hos dig af denna
furie. Du är så förvandlad, så att jag tycker nästan, att du knappt skulle kunna känna
igen dig sjelf. Alla dina vänner hafva flytt dig och jag är ensam qvar hos dig af hela
vänneringen! — Höj dig ur stoftet, vän Gustaf, och återtåg din värdighet! Jag talar till
dig som en vän och det bekymrar mig inte alls, om du blir förtörnad öfver denna straff-
predikan.”
”Jag erkänner att du har rätt!” sade Bielke.
”Det låter godt! Se då till, att du sjelf kan sätta upp dig. Jag skall säga
dig, att — — — ”
”Nej! Nej!” utropade Bielke. ”1 vår vänskaps namn beder jag dig, att inte
vidare påminna mig om, huru olycklig jag är, icke åtminstone nu i ett ögonblick som detta,
då jag är mer bekymrad än vanligt.”
”Hvad är det då?”
”Jag sände bud efter dig för att bedja dig om bistånd.”
”Hvarmed kan jag tjena dig?”
Herr Gustaf tog fram ett bref och lemnade Lindenkrona, samt bad honom
läsa det.”
Lindenkrona ögnade i brefvet.
”Från Eskilstuna?” sade han.
”Ja,” svarade Bielke. ”Läs!”
Lindenkrona läste:
”Herr Gustaf Bielke!
Min herre! En fader- och moderlös flicka, som njutit er omsorg allt ifrån sin
födelse, har nyligen förlorat den person, åt hvilken ni anförtrott hennes uppfostran och
som i sjutton års tid varit henne i moders ställe. Det tillhör min embetsbefattning i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
