Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396
denna stad att emottaga de döendes sista vilja. Den nn aflidna gamla frun visade mig
en skrifvelse från eder. hvaruti ni föreskrifver henne, att, så snart hon kände sitt slut
nalkas, draga forsorg derom, att Elna, hennes fosterdotter, måtte sändas till Stockholm
I anledning deraf har jag gifvit flickan det rådet, att resa till Stockholm för att uppsöka
sm beskyddare. Hon anländer ett par dagar efter det ni mottagit denna underrättelse, så
framt brefvet kommer fram i beräknad tid. Var lugn för hennes resa. Forbonden som
hon skall följa med är en hygglig karl och skall ordentligt föra henne till staden. Han
tager m hos Abraham skoflikare slraxt innanför Söderport.
Martin Schroderius
kyrkoherde.”
Sedan Lindenkrona läst brefvet sade Bielke:
”Nu ser du, huru sakerna stå och nu är mitt enda hopp, att du måtte vara mig
behjelplig att ställa dem till rätta.”
”Hvad är det för en flicka?”
”Jag hoppas, att du förvarar min stora hemlighet?”
”Det svarar jag inte för!” sade Lindenbrona leende.
”Förlåt, jag trodde — —” stammade Bielke.
”Men säg ut då!” sade amiralen allvarligt.
”Ja, jag litar på dig. Så hör: Innan jag lärde känna min nuvarande hustru, så
älskade jag ömt en fager qvinna och önskade göra henne till min maka. Emellertid hin-
drades jag i denna föresats af min familj, som ansåg qvinnan i fråga vara af allt för låg
börd för att kunna blifva min gemål. Vi älskade emellertid hvarandra allt för mycket
för att kunna skiljas åt af vår slägts magtspråk. Hon blef i hemlighet min maka.”
”Nå?”
”Ett år fullt af sällhet gick till ända. Då skänkte mig min maka en dotter;
men sjelf bäddades hon ned i grafven.”
”Oeh flickan?”
Förnuft, försigtighet och gifna löften hafva vållat, att jag i sjutton år tvungits
att neka denna dotter tillträde till mitt hem. Jag har dragit försorg om henne på annan
plats. Men nu förändras allt. Det är min Elnas ankomst till staden, som kyrkoherden i
Eskilstuna bebådat mig.”
”Bra! Bra!” utropade amiralen.
Bra? Det är så pocken heller! Det rågar måttet på min olycka, att jag sjelf
fornuftigtvis inte vågar söka upp mitt barn.”
”Ah!”
”Jag fruktar att detta återseende, hvilket jag dock så lifligt åstundat, blir led-
samt för oss båda.”
”Än se’n?”
Otåligt utbrast nu Bielke:
”Gör mig då i mitt bryderi den tjensten, att — — — ”
”Bedraga din svartsjuka gemål, på det att hon skulle blifva ännu mera elak, vill
du säga,” ifylde Lindenkrona, samt fortsatte:
”Nej, det gör jag inte!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
