Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
397
”Vill du inte bjelpa mig·?”
”Nej!”
”Du är en dålig vän!”
”Nej, men en god! Ty nu är just rätta stunden inne att stifta fred här i huset.
Gå du och uppsök din Elna och för in henne i ditt hus och säg frimodigt: ’Detta är
min dotter. Hon har i sjutton år varit skild från mig, emedan jag varit för feg att er-
känna henne. Hon har varit förskjuten stackars liten. Nu är hon här och här skall hon
blifva och erkännas som mitt barn’!”
”Och du tror att fred skulle kunna vinnas derigenom?”
”Ja, det tror jag!”
”Du bedrar dig, Lindenkrona.”
”Pröfva först medlet och döm sedan."
"Det medlet kan inte pröfvas.”
”Är du så feg, stackars vän.”
”Nej,” svarade Bielke häftigt.
”Då kan jag inte förstå dina skäl.”
”Du skall lätt förstå dem. När din myndling för sjutton år sedan lofvade blifva
min gemål, gjorde hon det med det uttryckliga förbehållet, att aldrig något ord skulle
halka öfver mina läppar om forna kärleksförbindelser och frukterna deraf. Detta löfte gaf
jag äfven och det måste hållas, som det hittills hållits.”
”Jag får säga, att Ingrids fordran var ganska sträng. Hon tyckes hafva fordrat,
att du skulle dyrka henne som en gud, redan innan du kände henne. Hade jag vetat af
denna fordran, så skulle jag inte hafva förordat edert giftermål.”
”Må vara, hur som helst, dermed,” sade Bielke. ”Men helt visst vann jag Ingrids
hjerta mest derför, att hon trodde, att jag aldrig förr älskat någon.”
”Det hade varit bättre, om hon trott dig älskat legioner qvinnor. Då hade detta
olyckliga äktenskap aldrig kommit till stånd.”
”Det är för sent att tala derom. Jag har emellertid hållit mitt löfte och jag har
aldrig trott mig vara nog forsigtig med min hemlighet, så dyr och ytterst vigtig. Under
alla dessa år har jag äfven förmått att dölja densamma. Men nu yppar den sig af sig
sjelf, och från och med den stund, då min gemål får del deraf, är det inte att tänka på
någon frid här i huset. Ifrån svartsjuka skall Ingrids känslor vända sig till hat möt mig
och min stackars Elna. Hennes mor hade en profetisk aning om, att så skulle ske, då
hon på sin dödsbädd hviskade till mig! ’Gustaf! Om du kommer att knyta ett äkta för-
bund, så svär mig, att för din gemål dölja frukten af vår förening. — Tro inte, att Elna
får någon, som kan ersätta sin mor, allraminst skall hon finna moderskänslor hos din ge-
mål, om du gifter dig. Dölj derför vårt barn!’ Hon bad denna bön, strax innan hon
dog, och jag lofvade att uppfylla hennes önskan. Denna ed till min förra maka kan jag
inte svika, så framt inte försynens beslut gäckar mig och upptäcker saken. Men då är
jag likväl skuldfri, ty det är då inte jag, som brutit mitt löfte.”
”Dessa skäl kan jag inte annat än gilla,” svarade Lindenkrona.
”Jag har emellertid beredt henne en fristad tills vidare hos Storm, min fars och
min gamle vapendragare,” sade Bielke.
”Det är bra. Hvad ämnar du sedan göra för din dotters lycka?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
