Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
401
”Jo, gode fader,” svarade Elisa, ”jag är rädd, att jag kommer att ärfva min mors
svartsjuka, i hvilket fall jag skulle göra min tilltänkta gemål lika mycken smärta, som min
mor gör dig.”
”Hvad säger du, barnl” sade herr Bielke. ”Hvem har påstått, att jag är olycklig?
Den, som säger det, han far med osanning.”
”Min gode, älskade far, du vill inte tillstå det. Men jag har nog sett det, jag,
och mest i dag,” svarade Elisa och smekte sin fars kinder.
”Kära barn,” sade Bielke och tryckte sin dotter ömt till sitt hjerta,”du irrar
dig. Och det är inte heller underligt. Vid dina år kan menniskan inte hafva dqt mog-
nade förstånd, som dömer rätt. Du misstager dig. Regn och solsken vexla i naturen, så
äfven inom äktenskapet. Du har glömt för din mors och min meningsstrid i dag alla de
år af sällhet, som du sett oss framlefva. Lyckan har städse varit bofast i vårt hem. Jag
älskar högt din mor. Det är henne jag har att tacka för att jag eger dig, min flicka.
Hvad gör ett lindrigt moln, som skingrar sig? Hvad betyder en stormig dag, då man
får upplefva många dagar och år i lugn och frid?Det är visst sannt, att stormen är
svår att uthärda medan den varar;men då den en gång är öfver, fröjdar man sig desto
mera åt solljuset. Det är äfven sannt, att jag just nu behöfver kraft för att taga din mor,
min flicka, ur den villfarelse, hvari hon råkat falla; men hon, och inte jag är den, som
bör beklagas. — Mitt goda barn! Q-if du trygg din utkorade din hand och ditt hjerta
och neka dig icke sjelf, af barnslig bäfvan, en lycka, du väl förtjenar och hvilken jag un-
nar dig af allt hjerta. Låt ditt förnuft bevara dig för misstro mot din make; var inte
barnsligt rädd för framtiden, bemanna i stället din själ och följ pligtens väg. Förljufva
en älskad gemåls dagar och ditt eget lif skall blifva förijufvadt, min flicka.
Elisas griller försvunno småningom och hon lofvade den öfverlycklige Banér att
blifva hans gemål, så framt hennes mor äfven tillät det.
Under tiden hade fru Ingrid kommit tillbaka från sitt besök hos guldsmeden och
kom nu in i gemaket, der hennes man och dotter, samt Banér voro.
Utan att helsa på Banér gaf hon under hetta tillkänna, att hon ville tala med
sin man och gick mot dörren till ett annat rum. Men Bielke stannade och sade, att han
inte hade någon hemlighet för sin dotter, hvarför fru Ingrid kunde säga i hennes närvaro,
hvad hon hade på hjertat.
De unga drogo sig på Bielkes vink åt sidan, hvarefter han bad sin fru tala. Hon
höll då den lilla gulddosan för hans ögon och sade:
"Juden Isak Marcus säger, att denna dosa innesluter ett portrait, men han är
inte i stånd att öppna den. Jag skulle vara färdig att slå sönder dosan, om jag inte
fruktade att på samma gång förstöra porträttet!”
”Jag är således slugare än juden,” svarade Bielke med köld.
Ofverraskad af denna köld utropade fru Ingrid:
”Är min gissning sann?”
”Måhända!” svarade hennes man, samt tillade: ”Helt visst är ingen annan än jag
sjelf i stånd att yppa hemligheten."
”Det är således ett porträtt i dosan?” sade frun stammande.
”Kanske!” svarade Bielke.
Wasaättlingarne. 34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
