Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
426
”Åh, jag ber!” sade hon försmädligt. ”Törs jag fråga, hvart den dyrkade skall
föras. Helt visst damen ifrån Eskilstuna, hvilken jag inte skulle få se. Minsann! En
god smak har min herr man, en verkligt god smak! Alldeles samma drag, som bilden i
medaljongen visar. Har underligt! Originalet skalle ju inte finnas till.”
Det blef ett i hög grad stormigt uppträde, hvilket slutade med, att” Bielke, Elisa,
Elna, Lindenkrona och Banér gingo sin väg, under det att herr Gustaf sade det vara sin
oryggliga afsigt, att aldrig mera med sin dotter komma tillbaka till palatset, hvilket han
ville skänka sin gemål.
En förfärande ångest intog frn Ingrid, då hon blef lemnad ensam i vapendragarens
hus med honom och hans dotter.
Två veckor hafva gått till ända, då vi åter inträda i den Bielkeska trädgården.
,Der är lust och glädje.
Fru Ingrid har blifvit botad från sin svartsjuka, herr Gustaf har försonat sig med
sin maka och allt är frid och lugn, glädje och munterhet.
En stor massa gäster vimlade på gångarne och i bersåerna, samt i] palat-
sets salar.
Per BaDérs trolofning med jungfru Elisa Bielke och Sigge Lindenkronas med
jungfru Elna firades denna dag under stora högtidligheter.
Bland gästerna befann sig äfven herr Per Liljesparre, den ståtlige riddersmannen,
som en gång varit trolofvad med Gunilla Bielke; men hvilken förening blifvit bruten pä
konungens befallning.
Liljesparre hade inte varit bjuden till gästabudet, herr Bielke hade inte en gång
vetat af, att han var i staden. Han hade blott kommit på besök och då blifvit ombedd
att stanna, hvilket han med glädje syntes göra.
När det lidit ett stycke fram på dagen, stannade en förgyld vagn utanför palat-
sets portar. Lakejen skyndade ut och hjelpte ur vagnen en ung, skön och i rik drägt
klädd qvinna, hvilken åtföljdes af en uppvaktande dam.
Under det att dessa damer hjelptes ur vagnen ilade Anna Storm, som var med
för att se till serveringen under gästabudet, ut till trädgården och anmälde brådskande;
”Hennes majestät drottningen!”
Familjen Bielke skyndade in i palatsets aula för att mottaga den höga gästen.
”Nu förstår jag, hvarför Liljesparre så oväntadt kom hit,” mumlade herr Gustaf
Bielke för sig sjelf.
Han och hans gemål hade emellertid bnnnit ut i aulan, der de nu under stora
hedersbetygelser mottogo sin konungs gemål, hvilken glad räckte frn Ingrid sin hand,
sägande:
”Dyra fränka! Det har varit mig ett nöje, att för en stund få tränga ur de stela
och kalla salarne på slottet och här en stund tå njuta af att se glada ansigten och höra
muntra skratt. Ryktet om eder dotters trolofning har nått ända upp till hofvet och jag
skyndade derför hit, der jag visste, att jag skulle finna glädje.
Den höga gästen fördes ut i trädgården, der hon omfamnade jungfru Elisa och
hängde med detsamma en kostbar kedja kring hennes hals.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
