Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
427
Drottning Gunilla var af den svenska adeln älskad lika mycket, som hennes gemål
af samma adel var hatad. Visserligen hade det väckt ond blod hos en del adelsmän,
isynnerhet hos södermanlandsadeln, hvilken lydde under hertig Carl, att konungens val
föll på Gunilla och att han skiijde henne från den man, som hon sjelf utkorat till sin
gemål. Men då Gunilla en gång väl kommit på tronen, försvann denna ovilja och den
unga drottningen välsignades i stället.
Isynnerhet aktades drottning Gunilla högt för sina protestantiska idéer. Hon var
strängt lutheranskt sinnad. Detta hade den verkan, att hennes styfdotter blef allt mera
befästad uti den protestantiska tron och de båda qvinnorna bestormade derefter konungen
med böner och föreställningar om denna tros återinförande i Sverige.
Konungen, svag och obeslutsam som vanligt, rubbades snart i sin öfvertygelse om
liturgiens förträfflighet. Han blef mera lutheranskt sinnad, ehuru han icke befalde den
lutherska lärans återinförande i riket; men en stor del jesuiter tvingades att lemna riket
och luthersk gudstjenst hölls der och hvar, utan att något straff derpå lades.
Men när prins Sigismund blef vald till konung af Polen, utbröt stort missnöje
mellan konungen och herrarne. — Detta val skedde år 1586.
Konung Johan var angelägen om, att Sigismund skulle vara viss om den svenska
kronan. Detta hade varit en lätt sak för honom att blifva, om blott Sverige varit katolskt,
såsom’Polen.
Det blef långvariga förhandlingar till och ifrån och slutligen uppsattes af svenska
adeln de si kallade kalmare-artiklarna, hvilka innehöllo flerfaldiga bestämmelser till skydd
för Sveriges religion och frihet under de nya förhållandena, hvilka måste inträda, då den
svenske’konungen äfven skulle vara konung af Polen.
I anseende till religionen föreskrefvo dessa artiklar, att konung Johans liturgi
skulle blifva] Sveriges religion med de bestämmelser, som ett blifvande kyrkomöte kunde
gifva, samt att konung Sigismund aldrig deri skulle ega rätt att göra någon ändring; ej
heller skulle konung Sigismund hafva rätt att föra med sig till Sverige mer än två polska
andliga. I anseende till den borgerliga friheten gjordes äfven åtskilliga bestämmelser till
Sveriges trygghet.
Dessa artiklar gåfvo] uppslaget till en het] fejd mellan konung Johan och de
svenske herrarne.
Ätterna Sture, Brahe, Lejonhufvud, Stenbock, Sparre, Gyllenstjerna, Banér, Horn,
Flemming, ja, till^och med ätten Bielke blefvo utsatta för konung Johans förföljelser. Det
blef en stark brottning mellan]^konung”och adel och bitterheten å båda sidor var fruk-
tansvärd.
Under denna förföljelse sökte drottning Gunilla på allt sätt att lugna sin höge
gemål. — Det var derför i sanning intet att undra på, att drottningen var afhållen af den
svenska adeln.
För hvarje dag, som gick, blef konung Johan dystrare till sinnes och denna
dysterhet ökades i betydlig mån genom hans längtan efter sin son, vid hvilken han var
fästad med den ömmaste kärlek. Han trängtade efter att få sin son tillbaka till Sverige
och för att kunna få denna sin önskan uppfyld, föranstaltade han ett möte med sin
son i Keval.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
