- Project Runeberg -  Wasa-ättlingarne. Historiskt-romantiska berättelser från Erik XIV:s, Johan III:s, Sigismunds, Carl IX:s tid och Gustaf II Adolfs ungdom /
447

(1895) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

441
så ovanligt ribt begåfvad och dertill hade en silfverklar och smägtande sångröst. Konun-
gen var begåfvad med stort skönhetssinne och allt, hvad som var skönt, kunde fröjda sig
åt hans bifall och beskydd.
När Cordula hunnit ordna sig, sjöng hon till sin luta följande barcarole:
Solen sig sänker i vestansky,
Svalkande vindar på böljorna leka,
Vädret är herrligt i qväll! — Oby!
Purprade solstrålar aftonen smeka.
Hej! ^Låt det gå!
Ja, hej! Skynda på!
Hej i Låt det gå
Öfver böljan den blå,
För atUse’n uti den huldas famn
Njuta en glädje förutan allt namn!
Månen ses upp öfver alpen gå,
Silfver kring herrliga nejden han gjuter,
Sakta slår vågen mot strand. — Hallå! —
Sakta gondolen mot stranden jag skjuter.
Hej! Låt det gå!
Ja, hej! Skynda på!
Hej! Låt det gå
Öfver böljan den blå,
För att se’n uti den huldas famn
Njuta en sällhet förutan allt namn!
Mildt tindra stjernor på himlen blå,
Såsom min älskades ögon de blicka.
För mig till henne, min båt. — Hallå! —
Hjertat det slår blott för dig, hulda flicka.
Hej! Låt det gå!
Ja, hej! Skynda på!
Hej! Låt det gå
Öfver böljan den blå
För att se’n uti den huldas famn
Njuta en sällhet förutan allt namn!
Himlen sig speglar i böljan blå,
Ack, hur den grumlas af ilande båten! —
Hjerta! Dö icke af qval! — Hå, hå! —
Himlen spår sorg uppå vaggande stråten.
Hjerta, håll opp!
Bedraget du är,
Sviket ditt hopp
Uppå den, du har kär. —
Ohelgadt är nu det kära namn,
Ack, må jagfcslutas i böljornas famn!
Nej, jag vill lefva, ty himlen blå
Klar är derofvan, fast grumlad härnedan;
Ack, den spår glädje och frid! — Hallå! —
Ah! Der min älskades hem ser jag redan!
Hej! Låt det gå!
Ja, hej! Skynda på!
Hej! Låt det gå
Öfver böljan den blå
För att se’n uti den huldas famn
Njuta en glädje förutan allt namn!
Ett sorl af beundran bröt löst efter Cordulas sång och konungen sjelf var alldeles
förtjust öfver de vackra toner, som hon låtit honom höra.
Emellertid kände han sig matt och sade sig vilja återvända till sina enskilda rum
för att hvila. Han blef derför hjelpt upp ur stolen och aflägsuade sig såsom han kommit,
stödd på riksrådet Göran Posses arm.
Konungen fördes på egen begäran till sitt sofrum, hvarest han blef hjelpt i säng.
När konungen lemnat festsalen började genast dansen och drottningen svängde om
i en hurtig polska med stallmästare Liljesparre.
Efter en stund och sedan denna polska och ännu ett par dansar och lekar slutat,
ankom bud från konungen, att Cordula skulle sändas in i hans sofkammare, emedan hans
majestät önskade höra ännu en sång af den älskliga flickan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:56:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hhwasaattl/0459.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free