Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
464
nummit. Han hade nu sist på den dag, som nyss lyktat, nyårsaftonen 1592, sett konung
Johans bisättning.
Den gamle hade sett allt detta och mycket mera; men han hade varit en passiv
åskådare. Ingen hade sagt något åt honom, hur stormiga tiderna än varit och när ko-
nung Johan påbjöd ”röda boken”, så var det dock ingen som hindrade Markus att i frid
läsa sin bibel och lofva och prisa Gud. I kyrkan var det liturgisk gndstjenst, men i
tornet protestantisk.
Hvarför skulle äfven gamle Markus störas? Han gjorde ingen skada; men myc-
ken nytta. J
Till gudstjenst hade han låtit sina kära klockor kalla samman menigheten Vid
bröllop, begrafningar, kröningar, o. s. v., hade städs hans klockor klingat; men de hade
äfven dånat väldeligen, då de kallat menigheten till storm mot påträngande fiender och
till hjelp mot den rasande elden.
Ja!
Ensam han sitter höjd öfver verlden,
Sorger ej tynga den gamles sinne,
Vidt gick hans bana skild ifrån flärden,
Minnet är endast den trefnes minne.
Långt under honom strides och äflas;
Orörd han sitter der lugnt och stilla,
Huru i verlden jägtas och täflas,
Ser han blott fjerran — en drömsyns villa.
Glömd är han kanske; okänd hans bana.
Frid är dock högre än högsta ära.
Förr än en lysten hop mägtar ana,
Ar kanske också hans stordåd nära.
Sorglöst åt hvilan egnar sig mängden,
Aktar ej smygande hot eller fara,
Trygg i den frid som breds öfver ängden,
Friden likväl är — en villa bara.
Gnistan är kastad. Fnösket det sprakar;
Hvarje sekund gäller årslång mödal
Lågan med hvassa tänder sig hakar
Fast öfver allt för att allt föröda.
Då är den gamles stund till att verka:
Boken han kastar och griper till luren.
Hör hur det dånar! Nu skall ni märka,
Märgen bor än i den gamla furen. *)
Innan vi vidare skildra scenerna i Sanct Nikolai torn nyårsnatten 1593 vilja vi
kasta en blick på händelserna från den 19 November 1592 och till detta års slut.
På löddrig häst hade trumpetaren Per Eenehufvud ridit in i Södertelje vid mid-
nattstid natten mellan den 17 och 18 November. Han red fram till rådhuset, hvarest
han visste, att hertig Carl hade sin bostad.
Då han hoppat af hästen och band den vid jernräcket till trappan, tillropades
han af en vakt, hvilken uppfordrade honom att gifva lösen.
”Jag känner ej lösen1” svarade trumpetaren.
Han blef då tillsagd att aflägsna sig.
*) Denna vackra dikt är lånad. Skrifven af ”L. H.”
återuppväcka den från den glömska, hvari den fallit.
i en tidning för flera år sedan hafva vi velat
Förf.
A
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
