Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
513
»Hur stor och hög du är, min älskling,” sade hon. "Oita har jag gått i skogen
vårtid och sett på de unga furorna. Då har jag tänkt, när jag sett nya skott på dem:
Hur hogt har väl nu min älskling skjutit upp? — ”
”Ack, moder,” svarade prinsen, ”stundom, då jag höstetid ensamt gått ute i na-
turen och sett lofven falla for de kulna vindarne, då har jag mången gång tänkt: Hur
mången blomma har väl tiden skördat från min moders kinder? — Ack, min mor! Med
g ädje ser jag, att tiden farit varsamt fram med dig. Jag minnes dina blommor på kin-
derna. De aro ännu qvar. ehuru de blifvit något blekare än törr. Goda, älskade moder!
Ljutva, vackra syster; jag knappast tror, att jag nu trycker edra händer.”
"En flygt på glädjens vingar tröttar ej mindre än de tunga fjäten på sorgens
törnestig, sade Katarina och lade sina armar på sina båda barns hufvuden, i det hon
satte sig och prinsen samt fru Sigrid knäböjde på hvar sin sida om henne. — Nu är jag
åter drottning,” fortsatte hon, ”och sitter på den tron, som är skönast på jorden, —
modersglädjens, samt tager mot den hyllning, som är ljufvast för en qvinnas hjerta —
den af barnakärleken.”
Hon lutade sig ned och kysste sina barns pannor.
Det blef en stunds högtidlig tystnad. Slutligen reste sig de båda barnen och
prins Gustaf sade ömt:
Nu, moder, skall du säga mig, hur du lefver der uppe i höga norden i din fristad.”
Käre Gustaf,” svarade hon, ”jag lefver som dufvan på enslig qvist, sedan hon för-
lorat sm make.”
Prinsen tryckte varmt hennes hand.
"I öfrigt, ” fortsatte hoD, "har himlen i sin nåd velat skona mig från nöd och bröd-
bekymmer. Liuksalas blomsterrika ängar, dess små insjöar och bäckar le emot mig, samt
bilda ett paradis, der jag lefver med mina minnen ett lif, som förljufvas af min Sigrid,
hennes gemål och barn och der saknadens ensamhet förmildras af menniskokärlek, arbete
och bön.” ’ ’
Katarina och Sigrid beskrefvo derefter ganska vidlyftigt lifvet på Liuksala, talade
om det goda folket, o. s. v.
Derefter sade Katarina:
”Du, mm son, du kommer från Moskwa, och din drägt, din svit, din blick, allt
gifver vid handen, att du med Guds hjelp efter många pröfningar, blifvit en af lyckans
korade gunstlingar? Ar det ej så, min Gustaf? Får jag ej hafva den glädjen att tro det?”
^Jo, moder!” utropade prins Gustaf. "Ditt modersöga har ej bedragit sig.”
”Pris vare Gud för detta ord! Hur har du kommit till denna lyckliga ställning?”
Jo, alla lyssars sjelfherskare, czar Boris Godunow har skänkt mig sin gunst och
fursteligen ärat mig allt från den dag, då jag på hans inbjudning trädde inför hans tron,
samt dragit mig in i kretsen af sitt hofs, sin familjs lycka. Döm om den glädje och den
hemlöses sällhet i denna verld af tjusning och behag, goda moder.”
”Hvaraf utgöres då denna verld, min son?”
”Först af czarens son, storfurst Feodor, en herrlig yngling, sin faders stolthet
och hela Eysslands hopp!”
Och sedan? frågade Katarina, då hennes son stannade i sin beskrifning.
Wasaättlingame, ,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
