Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oeh sedan ezarens dotter — Xenia, svarade prinsen och säg förlägen ned
mot golfvet.
”Och hon — — — ?”
”0, moder. Hon är den skönaste af de stjernor, som glänsa på kejsarhofvets
himmel. Da skulle blott se henne: Stora svarta ögon och böljande mörka lockar. God
och öm, men öfverdådig och stolt tillika. Hon är ett väsen af eld och vatten, ljns och
skugga.”
”Du älskar henne, Gustaf?”
’Ja, moder!” svarade han dröjande.
”Du är bländad, kanske?”
”Nej, min ömma mor. För min älskande oeh ömma själ behöfdes ej så mycken
glans och fägring. Jag behöfde ej bländas först för att sedan tändas. Men hon har en
förunderlig magt, furstinnan Xenia. Hon har dragit mig in i sin förtrollning. Jag be-
nndrar oeh tillbeder henne.”
”Och du är älskad tillbaka?”
”Ja, moder!”
”Är du viss derpå!”
’Ja, med visshet och med stolthet kan jag säga det. Hur det skett, att jag
uppväckt hennes kärlek, det’vet blott den hjertats Gud, som med nyckfull spira herskar
öfver menniskohjertat och rår öfver ödet; som jemnar höjder och djup, der han leende
går fram och då och då sänder pilar ur sitt gyllne koger.”
”Oeh czaren?”
”Han är en Gud i godhet och storhet, moder. Han har lagt sin dotters hand i min.”
Katarina bredde ut sina armar mot sin son och utropade med glädje:
”Kom, min son, att jag rörd må välsigna dig oeh med dig henne, dyre son! Väl-
signad vare du och din brud. — Du var född till en krona, som menniskor beröfvat dig.
Skall nu kärleken trycka en krona på dina lockar?”
”Ja, moder! Du har rätt! Jag skall tå en krona, som ödet särskildt skall
smida för min bjessa, jag skall få ett rike, hvilket i mig skall hylla eröfraren och ny-
danaren.”
”Hvad menar du, min son?” frågade Katarina med sträng ton och steg upp, samt
betraktade honom allvarligt och oroligt.”
”Jo, jag menar, att din son i spetsen för väldiga härsmassor skall gå att lägga
ett folk för sina fötter.”
”Hvar finnes det folket?” frågade Katarina och tryckte hårdt sin hand mot hjertat.
”Här!” svarade prinsen med bestämdhet.
”Du drömmer, Gustaf!” utropade Katarina med sväfvande stämma.
”Drömmer? — Ja, om du så vill! Jag drömmer den unge krigarens och se-
grarens, den konungsliga orons och magtens drömmar.”
”Jag förstår dig ej!”
’Du skall förstå mig, moder! Mig tillhör i arf Finland, Estland, Kurland oeh
Lifland. Mig tillhör Sverige! Välan! Den fördrifne fursten skall hämnas sina föräldrars
fall, sitt eget fall och nydana riket samt sätta kronan på sitt eget hufvud.”
*Du yrar, Gustaf!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
