Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
538
och hans ätt. Här kommer nu lögnen oeh förgör lögnen. Den af- oeh oklädde munken
Atrepjefi, hvem, som har en smula rysk skälm i sig, tror att han är den döde — dödade
Iwanssonen, tzarewitsch Dmitri? Nej, det är lögnens furste sjelf, som af den gudomliga
hämdens gissel är piskad upp i dagen, att i den mördade Dmitris stulna namn ocji skepnad
kräfva hans blod utur mördarens händer.”
”Tstl _Czaren!” varnade Wlasjeff, då dörrarne slogos upp och czaren trädde in
med det olycksbådande brefvet i sin hand.
Sedan han besvarat generalernas underdånigste helsningar, sade han:J
”Så långt har det då gått, att denne afklädde munk, denne, den hufvudlösaste af alla
äfventyrare, oförskämdaste af bedragare, kunnat bland ett galet folk finna lyssnare till sina
ord, bland roflystna landsstrykare och grannar, ett tillopp — icke blott dernere på sam-
hällets djup oeh bland skummet kring dess bräddar, utan äfven i Rysslands ädla slägter
och bland min trons närmaste tjenare. >— Så långt har det gått, att han sjelf kan skrifva
till mig i detta oförskämdhetens kallaste och oblygaste språk, bedjande mig helt enkelt stiga
ned från Wladimirs tron för att — lemna honom rum.”
”Lika oförmodad, som stor är denna olyeka,” svarade Wlasjeff.
”Ja,” svarade czaren, ”stor för mig och mitt Ryssland, — mitt kära Ryssland,
för hvilket jag ofirat kropp och själ, arbete och samvete för att kunna lyckliggöra det,
oeh som jag nu måste se kastadt som ett ben för en hund. Men oförmodadt borde det
inte varit mig med dessa vaksamma fiender och falske tjenare — — — ”
”Till hvilka ers majestät väl icke räknar mig?” inföll Wlasjeff frågande.
”Jag räknar många nog ändå dit,” svarade czaren. ”Dit räknar jag först och
främst Smiroi, som för i stället att på min befallning skicka den skurken Atrepjefi till polar-
hafvets stränder för att kyla af sig sin upprorsfeber, lät honom koka ihop nya planer i hålan
Pultivel. Dit räknar jag bojar Borochino, som, min utskickade mot Atrepjefi, låtsade för-
gapa sig i hans mnnkansigte oeh gick öfver till honom med sina stallbröder och, en annan
judas, förrådde sin herre genom kyssande. Dit räknar jag — — — nå, Scheremetjeff,
skall jag inte räkna dit min 80,000 man starka här, anförarne först och sist, som inte gittat
att intaga ett fäste, som Kromi, med 600 mans besättning.”
”Det ser ej olikt ut,” svarade Scheremetjeff.
”Huru är sådant möjligt?” frågade czaren. ”Det är, som om det vore verldens
åttonde underverk. Så många hundar borde likväl kunnat vålla harens död.”
”Först och främst lära de der 600 kosackerna i Kromi inte varit några harar,”
sade Scheremetjeff.
”Nå, räfvar då!” utropade czaren.
”Och så,” fortsatte generalen, ”må ers majestät fråga Saltikoff, och öalitzen, som,
då man ändtligen stod färdig att röka ut de der räfvarne ur kulan, dit de dragit sig till-
baka, se’n det började osa i knutarne af de itända utanverken, blåste till afmarseh oeh lät
koppla hundarne.”
”Ha! Jag vill skicka Oalitzin till Sibirien för att fånga mig andra hundar i stället!”
utropade czaren.
”Skulle,” inföll Scheremetjeff illparigt, ”då inte ers majestät vilja skicka alla de
de öfriga 80,000 hjeltarne med, så kunde ju det nyeröfrade landet desto förr blifva
befolkadt?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
