Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
550
Förhållandet var att tvänne begrafningar i denna kyrka upptände lutheranernas
bitterhet.
Den förste, som begrofs der mot rådets varningar oeh böner, var en polsk hof-
betjent. Detta i och för sig uppväckte harm, hvilken växte, då det blef bekant att be-
grafningen skedde med ljus, kors, fana och alla katolska ceremonier.
Lutheranerna stodo försagda. Kyrkan var af ålder en begrafningsplats för rikets
konungar och förnämste män, hvilket rådet äfven hade föreställt konungen och nu för-
klarade de lutherska presterna kyrkan oskärad och stängde henne för all gudstjenst, samt
klagade hos konungen och bad om hans beskydd. Konungen svarade, ”att om besväret
att predika nu inte mera anstode dem, så ville katolikerna gerna åtaga sig det liksom
under hans faders regering ej många år förut.”
Till följe af detta svar öppnades kyrkan ånyo för luthersk gudstjenst och de oro-
liga sinnena lade sig åter för att åter blossa upp och föranleda de våldsammaste uppträden
vid en annan, dylik begrafning i samma kyrka.
Innan vi gå att skildra denna märkvärdiga begrafning, med följande upplopp vilja
vi kasta en blick i mansoléens öfver Sveriges konungar och store män historia, -
Anda till slutet af 13:de århundradet kallades Gråmunkeholmen *) Kedjeskär **)
men då bytte den såväl namn, som bestämmelse. Magnus Ladulås, den fromme och prest-
älskande konungen lät år 1284 på holmen lägga grunden till ett kloster, hvilket befolkades
af gråbröder, eller minoritermunkar, egentligen kallade fransiskaner efter ordens stiftare
den helige Fransiskus, hvilken år 1216 fick de regler, han för denna orden uppgjort!
stadfästade af påfve Innocentius, hvarefter påfve Honorius III ytterligare bekräftade dem.
Gråbröderna — så kallade af sina gråa kåpor, medan dominikanerna tillfölje af sina svarta
kåpor kallades svartbröder - voro de lättjefullaste af dessa den påfliga magtens draban-
ter, som kallades munkordnar och tiggeriet var deras uteslutande privilegium. Men fast-
än tiggare till yrket, försakade de heliga Gudsmännen ändock icke denna jordens ’goda
och sitt kyskhetslöfte till trots, förstodo de väl konsten att ställa sig in hos "landets dött-
rar”, när dessa voro ”dägeliga under ansigtet”, såsom den i Westergötland ännu lefvande
folksägnen, om huruledes en bonde fångade en slik Gudsman i ett varggarn, då grå-
brodern skulle oförmärkt smyga sig från bondens hustru, hvilken han lyckliggjort med
sm heliga närvaro, fulleligen bevisar. - Konung Magnus lät sig också angeläget vara att
utrusta sina gråmunkar på Gråmunkeholmen med allt, hvad de kunde ”betarfva” Så
skänkte han genom sitt testamente af år 1285 till klostret sin gård Snyterstad och 1290
sina stenhus på Norrmalm, jemte en del af denna malm. Derjemte gaf han till kyrkan
en guldkalk, 2 stora baldakiner, en silfverask, ett helga lekamens hus, hvari man insatte
den så kallade monstransen, i hvilken det välsignade och sålunda, enligt katolska kyrkans
tro, till Kristi lekamen ”förvandlade” brödet förvarades, af guld och silfver, jemte åt-
skilliga andra dyrbarheter. Hela holmen, samt trakten mellan holmen och staden donera-
des äfven till klostret af den gifmilde konungen, hvilken i vedergällning för dessa och
andra skänker begärde blott att få sitt sista hvilorum i det heliga huset _ en begäran,
som gerna villfors. — Konung Magnus afled på Wisingsö den 18 December 1290 och
*) Nu Riddarholmen.
**) Se Kung Gösta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
