Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den svenska järnhanteringens ekonomiska historia i fågelperspektiv - Sveriges särställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förändringen i de svenska produktionsmetoderna
kom i första rummet genom de valloner som den förste
och störste svenske Louis De Geer inkallade under 1620-
och 1630-talen. Invandrarna kommo från De Geers
eget ursprungliga hemland, biskopsdömet Liége, som
ansågs stå på höjdpunkten av tidens metallurgiska
insikt; och fastän de invandrade vallonernas antal
säkerligen var mycket obetydligt, satte de outplånligt sin
prägel på Sveriges järnhantering, liksom de själva i
sysselsättning, bosättning, namnskick och vanor
ovanligt länge behöllo sin egenart. Vallonernas insats var
dubbel. Ena hälften bestod i den metod som efter dem
har fått namnet vallonsmide, en särart av det gamla
stångjärnssmidet, som — utan att detta veterligen var
förutsett — kom att göra produkten enastående
lämplig till ståljärn, d.v.s. till utgångsmaterial för
ståltillverkning. Denna process fick sin egentliga användning
i Upplands bergslag och grundades på den enastående
rena Dannemoramalmen. Resultatet blev därigenom
förmodligen det värdefullaste stångjärn som
överhuvudtaget tillverkades; åtminstone var detta fallet
med järnet från De Geers centrala bruk Leufsta (vars
stavning utgör ett ännu bevarat minne av vallonernas
franska språk). Å andra sidan var ståltillverkningen i
världen så långt fram som till 1870-talet högst
obetydlig, så att några stora kvantiteter ståljärn aldrig
kunde tänkas finna avsättning. Och fastän vallonjärnet
också och tydligen rentav till en större del tillgodosåg
andra ändamål, kunde detta järn aldrig komma att
utgöra någon huvuddel av den svenska
järntillverkningen; åtminstone under 1700-talet representerade det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
