Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den svenska järnhanteringens ekonomiska historia i fågelperspektiv - Sveriges särställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
därigenom fick någon dominerande ställning i
Englands totalimport; dess andel däri under den
ifrågavarande tiden höll sig i allmänhet så lågt som mellan
två och fyra procent, vilket förefaller oss som en
groteskt liten siffra, när Sverige samtidigt tillgodosåg
ungefär 40 procent av Englands totala järnbehov. Ett
land med en sådan ställning som Sverige intog på den
dåvarande järnmarknaden skulle i vår tid behärska
världen både ekonomiskt och militärpolitiskt; men
detta har varit en verkan av 1800-talets utveckling, och
därom var det då alls icke fråga. Ställningen var viktig
och intressant nog i alla fall.
Den mer än halva monopolställning som Sverige
intog på grund av sin möjlighet att åstadkomma
tillräckligt stora kvantiteter för export kunde tänkas ha
föranlett likgiltighet för järnets kvalitet. Detta var
emellertid långt ifrån fallet, och att det förhöll sig så
blev i sinom tid avgörande för den svenska
järnhanteringens förmåga att fortleva fram till nutiden. I
verkligheten inriktades intresset långt mer på kvaliteten än
på kvantiteten. Redan på Gustaf Vasas tid hade
åtgärder vidtagits för att hammarsmederna skulle sätta sina
individuella märken på järnet — en kontrollmetod av
typiskt medeltida ursprung och tillämpad på många
varor; härur utvecklade sig de ryktbara svenska
järnstämplarna, som ha fått stor betydelse för de olika
brukens anseende på utländska marknader. I samband
därmed infördes också småningom det s.k. järnvräkeriet,
en åtgärd som likaledes hade medeltida anor och
varigenom järnet före exporten blev föremål för kvalitativ
kontroll i sjöstädernas offentliga järnvågar, där det
”vräktes”, d.v.s. kasserades, om det ej ansågs hålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
