Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den svenska järnhanteringens ekonomiska historia i fågelperspektiv - Sveriges särställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måttet. I starkare eller svagare samband med denna
offentliga reglering — som i sig själv ej fungerade
särskilt bra — uppstod tydligen en önskan från de
individuella brukens sida att bereda de egna
järnstämplarna så stort anseende som möjligt, och
fortlöpande noteringstabeller uppsattes över de priser som
betingades för de olika brukens exportjärn.
Så gynnsam som denna ställning för Sverige än
kunde förefalla och som den i huvudsak också var,
gav den anledning till ständiga farhågor för att den
svenska järnhanteringen skulle gå samma väg som den
utländska, d.v.s. att bränslet också hos oss skulle ta
slut genom skogsskövling till följd av åverkan från
järnhanteringens sida. Vilken faktor som i de
styrandes ögon var den avgörande för järnhanteringens
bestånd kom mycket bra fram i 1683 års skogsordning,
där det talades om att ”Gud fast rikeligen haver täckts
välsigna vårt kära fädernesland med åtskilliga metaller
och bergarter, så att nya gruvor här och thär
uppfinnas samt bruken märkeligen ökas och formeras, men
skogarne thär emot minskas och utödas”.
En helt annan fråga är, om det verkligen förhöll sig
så att skogarna minskades och utöddes. Själva
milkolningen anses ha en starkt föryngrande inverkan på
skogen, genom att göra tjänst som ett slags
renhållningshjon, och borde därför knappast ha haft någon
ödeläggande verkan. Men det fanns många andra
virkesförödande moment inom bergshanteringen, före
krutets utbredning särskilt inom bergsprängningen, i
det att denna då skedde genom s.k. tillmakning, genom
mängder av virke som restes omkring och inuti bergen
samt därefter antändes för att göra malmen skör. Att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
