Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En växelryttare under Frihetstiden - III. Peter Westmans manufakturprojekt och dess upplösning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270 EN VÄXELRYTTARE UNDER FRIHETSTIDEN
hade kontoret inga pengar och hänvisade därför
Westman till ständerna, riksdagen.
När memorialet tre månader senare föredrogs,
befanns Westman där bl.a. ha förklarat att hans ”lilla
hantering ej tillåter honom det [projektet] att göra av
egne medel”; men utgifterna för själva resan begärde
han ej att få ersatta på förhand, utan överlämnade
detta till kontorets omprövning, sedan fabriken en gång
hade kommit i gång. Manufakturkontoret hade nu
kastat betänkligheterna över bord och beslöt att ge honom
en kredit på 1 000 skeppund [= 136 ton] stångjärn.
Man kan misstänka att Manufakturkontorets då
ytterst inflytelserike fullmäktige, hattkoryfén och
köpmannen Gustaf Kierman, häri såg en chans att bli av
med ett parti järn; ty när frågan därnäst återkom, fick
Westman företräde och förklarade sig då av Kierman
i järn och andra varor ha fått de 60 000 daler
kopparmynt [= 20 000 daler silvermynt] som
Manufakturkontoret hade beviljat. När anslaget i denna form hade
beslutits framgår visserligen icke, men det rådde
enighet om att detta utgjorde formen för vad Westman
hade mottagit, och han avgav en däremot svarande
förbindelse. Den gick ut på att han ej skulle använda
medlen till annat än en sidenfabrik och omedelbart
skulle återbetala dem för den händelse fabriken icke
komme till stånd, ävensom pantförskriva motsvarande
belopp i sin fasta och lösa egendom samt ej i
framtiden begära någon avskrivning på beloppet; dessutom
lovade han att studera silkeshandeln och de svenska
sidenfabrikernas intresse. Tydligen låg häri en för
fortsättningen riskabel dualism, som Westman visserligen
själv hade givit upphov till genom sitt generösa anbud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
