Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En växelryttare under Frihetstiden - III. Peter Westmans manufakturprojekt och dess upplösning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PETER WESTMANS MANUFAKTURPROJEKT
271
att tills vidare ingen ersättning begära för sina utgifter
på studieresan i sidenmanufakturernas gemensamma
intresse; ty det belopp som obeskuret skulle gå till hans
sidenfabrik kunde ju ej samtidigt användas till
täckning av hans reseutgifter.
Westman förklarade, när han i Manufakturkontoret
tackade för lånet, att han redan hade utrustat två
fartyg med en last som med mer än 100 000 daler
kopparmynt översteg det lån Manufakturkontoret beviljat
honom, ett påstående som kanske får tas med en viss
reservation. Kontoret gav emellertid uttryck åt sitt
välbehag, ålade honom att flitigt korrespondera med
Kier-man på kontorets vägnar, att alltid meddela sin
uppehållsort och att se sin huvuduppgift, utöver
förberedelserna till hans egen manufakturverksamhet, i
utforskning av tre olika studieområden: silkeshandelns bästa
organisation ur de svenska manufakturernas synpunkt;
inskaffande av sidenarbetare; allt som kunde lända
sidenmanufakturerna till förbättring.
Sedan det hela längre fram alldeles hade gått sönder,
uppgav Westman i en lång rad inlagor, att han från
början hade blivit grundlurad av Kierman, i det att
denne hade pådyvlat honom sönderrostat och från
början dåligt järn till orimliga priser, så att han i
verkligheten aldrig hade fått vad som lovats honom; han
påstod sig också ha beklagat sig hos Kierman men fått
till svar att Kierman kunde göra honom tjänster hos
Manufakturkontoret som vore mycket mer värda än
så. Kiermans rykte är visserligen icke bättre än att allt
detta kunde ha varit sant, liksom också den tredje i
samspelet, kontorets kamrer Mauritz Bonge, efter sin
död visade sig ha varit en jätteförskingrare. Men å
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
