Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det svenska penningväsendets öden - Sveriges penninghistoria - Medeltidens och 1500-talets myntförsämringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MEDELTIDENS OCH 1500-TALETS MYNTFÖRSÄMRINGAR 291
ringen i det närmaste det normala förloppet, och detta
nästan så långt tillbaka som man kan följa både
Sveriges och andra länders penningväsende. Den
uppfattning som den utmärkte engelske ekonomisten
(numera lord) Keynes har gjort sig till tolk för i sin senaste
bok, General Theory of Employment Interest and
Money, nämligen att det alltid i historien har
förekommit en tendens till arbetslöshetsskapande brist på
betalningsmedel, förefaller mig som en projicering bakåt av
1920-talets engelska förhållanden och uttryck för
nästan raka motsatsen till den äldre historiska
verkligheten.
De nästan oavbrutna myntförsämringarna i äldre tid
gjorde det givetvis till ett stort intresse att få en
föreställning om myntens värde i förhållande till någon
som fast uppfattad värdemätare. Ett bland de sätt som
därvid i äldre tid kommo till användning var att
uttrycka kurantmyntets värde i dess mer eller mindre
ursprungliga standard i ädel metall. Genom att ange
hur många enheter av kurantmyntet eller det slagna
myntet som gingo på en enhet av myntmetallen kunde
man uttrycka försämringens fortgång. Detta
beteck-ningssätt blev i Sverige särskilt åskådligt under
Medeltiden och 1500-talet, därför att man då använde samma
beteckning, mark, för myntvikten (förmodligen = 210.6
gram) och för den viktigaste myntenheten.
Kanske i verkligheten, och i alla händelser i
allmänna föreställningssättet, hade en mark i mynt från
början varit likvärdig med en mark i silver; och det
anses sannolikt, att man på Birger Jarls tid ej hade
kommit längre därifrån än att det gick två mark mynt
på en mark silver. Så mycket starkare blev
försäm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
