- Project Runeberg -  Historieuppfattning : materialistisk och annan /
292

(1944) [MARC] Author: Eli F. Heckscher
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det svenska penningväsendets öden - Sveriges penninghistoria - Medeltidens och 1500-talets myntförsämringar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

292

DET SVENSKA PENNINGVÄSENDETS ÖDEN

ringen efteråt. Redan i mitten av 1400-talet hade
antalet mark mynt per mark silver stigit till 8, och i
början av Gustaf Vasas regering var siffran 19, för att i
slutet av samma regering ha stigit till 35. (Under en
tid då markmyntet icke slogs, utan endast mindre
myntenheter, penningar eller örtug, betecknades
myntmarken med uttrycken mark penningar eller mark
örtug; mark i silver kallades vanligast mark lödig.)
Längre fram, under Gustaf Vasas söner, steg
myntförsämringen tidtals över alla bräddar, och det är
karakteristiskt för vad som redan har sagts att man då ibland
allvarligt tvivlade på att den gav fursten någon vinst.
I dessa senare fall inträffade så våldsamma rubbningar,
att enda utvägen bestod i myntens avlysning eller
nedskrivning och återgång till myntenheter av högre
substansvärde.

Myntförsämringen omkring Johan IILs död 1592
var förmodligen den värsta som förekom; myntens
silverinnehåll hade då sjunkit till en tiondel i hela
markmynt och en tjugondei i öresmynt av vad den var
under Gustaf Vasas senare tid, vilket måste ha
medfört att det gick respektive 350 och 700 mark örtug på
en lödig mark.

Denna myntförsämrings verkningar äro ovanligt väl
kända genom uppteckningar av Stockholms dåvarande,
intelligente stadsskrivare i stadens s.k. tänkebok. Det
uppstod då samma fenomen som återkom exempelvis
efter första världskriget, nämligen att den ständigt
fortgående myntförsämringen föranledde återgång till byte
in natura; med stadsskrivarens ord: ”ingen ville taga
penningar, emedan myntet var fast ringa och svagt”;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:09:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histuppf/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free