- Project Runeberg -  Historieuppfattning : materialistisk och annan /
299

(1944) [MARC] Author: Eli F. Heckscher
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det svenska penningväsendets öden - Sveriges penninghistoria - Pappersmyntfoten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PAPPERSMYNTFOTEN

299

tets transport, gynnade utvecklingen genom att ge
sedlarna kassakurs, d.v.s. genom att ta emot dem i
krono-uppbörden.

Till en början var det alls ej fråga om
transportsedlarnas användning som kreditform, och så länge det
ej var fallet inneburo de inga nämnvärda risker.
Visserligen måste sedlarnas omloppshastighet ha varit
mycket större än den som gällde det av sedlarna utträngda
kopparmyntet, och såtillvida verkade utbytet på samma
sätt som en ökad mängd betalningsmedel; men det är
ej troligt att denna verkan blev mycket stor. Och att
gå längre än därhän samt sålunda öppna banken för
kreditgivning i sedelform var något som dess
dåvarande ledning på inga villkor ville inlåta sig på.
Banken hade kommit på obestånd efter slaget vid Poltava
och aldrig blivit i tillfälle att utbetala alla sina då
inne-stående medel; detta förhållande vållade så stor oro
hos den tidiga Frihetstidens bankofullmäktige att de
ställde sig avvisande mot nästan alla former för
egentlig aktivitet från bankens sida. Det såg alltså till en
början ut som om sedelmyntet icke heller denna gång
skulle få stor betydelse, också om det alltid kom att
bereda lättnad i de rena penningsvårigheter som
kopparmyntfoten skapade.

Emellertid väckte denna nästan rent negativa
bankpolitik stor förbittring hos det småningom allt starkare
hattpartiet. Hattarna ville nämligen stimulera det
inhemska näringslivet, framför allt ”manufakturerna”
— i huvudsak liktydigt med textilindustrierna —
genom alla upptänkliga medel och kunde naturligtvis
ej förbise den hjälp som sådana strävanden skulle få
genom kredit i sedelform. Alltifrån sin tillkomst 1668

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:09:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histuppf/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free