Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utan äfven i lefnadsvillkor. Allmän rösträtt kräfver allmänt
välstånd. När folket, d. v. s. summan af alla enskilda, har
i sin hand suveräniteten (d. v. s. all statens myndighet:
den lagstiftande, dömande och skattebeviljande makten),
är det en motsägelse, att det suveräna folket skall vara
nödlidande, ty de fattiga skola naturligtvis begagna sina
röster för att öka sin andel i det goda på de mera
gynnades bekostnad.
Efter Paul Janet och Taine anför Laveleye
åtskilliga uttalanden af bekanta revolutionsmän (se Le
socialisme contemporain, sid. 12—14).
Sålunda utropar Abbé Fauchet: »Hvar finnes en sä
stor usling, att han skulle vilja upprätthålla ett så
djäf-vulskt tillstånd som det, under hvilket man räknar de
elända i millioner men blott dussintals de oförskämda,
som intet gjort för att besitta allt.»
En annan frågar: »Hvad skall det tjäna till att göra
en konstitution för skelett?» Chaumette: »Vi hafva krossat
adeln och konungarne; oss återstår att krossa den
aristokrati, som ännu finns kvar, de rika!» Chalier från
Lyon: »Hvarje nöje är ett brott, så länge ’sansculotterna’
måste lida nöd.» Rabaud-Saint-Etienne vill införa
egen-domsgemensamhet, visserligen icke med våld utan med
lag: »I en väl ordnad republik är ingen utan egendom.»
Saint-Juste kallar öfverflöd hos den enskilde för en
»skamfläck på ett samhälle», och Robespierre förkunnade:
»Den rikaste man i Frankrike bör icke hafva mer än 300
fr. om året.»
Såsom vi här höra, levererade redan den franska
revolutionens målsmän fullfärdiga slagorden hos den
sedermera framträdande socialismen och kommunismen,
men de förmådde hvarken att genomföra den i lifvet
eller att hopfoga den till en sammanhängande
samhälls-lära. Och de försökte sig icke ens härpå. I sitt
revolutionära rus nöjde de sig med att omstörta det bestående
och lämna bakom sig en grushög af ruiner eller att från
talarstolarna dundra mot allt, som i deras tanke kränkte
jämlikheten, d. v. s. allt som genom födsel, rikedom,
begåfning och bildning höjde sig öfver massan.
Först under loppet af vårt århundrade hafva, såsom
vi redan ofvanför påpekat, de förutsättningar inträdt, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
