Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bedragare I I ären förlorade, om I glömmen, att jorden
tillhör ingen, att dess frukt tillhör alla’ ....
.... Så länge man inskränkte sig till föremål, som
hvar och en kunde göra själf och hvartill ej behöfdes
andras hjälp, lefde man lyckligt och fritt. Men från och
med det ögonblick man kom underfund med att det var
nyttigt för en människa att kunna försörja två, försvann
jämlikheten, då började egendom finnas, då blef arbetti
(det aflönade) nödvändigt, då förvandlades de stora
skogarna till åkrar och ängar, som fuktades af arbetarens
svett och där man snart såg träldomen och eländet spira
upp och växa i kapp med den växande grödan.
.... »Med jordens odling följde med nödvändighet
dess delning och med delningen besittandet eller
ägandet. Arbetet gaf jordbrukaren rätt till grödan af den
jord han odlat och därefter till själfva marken. Sålunda
utvecklade sig småningom en fortfarande besittning ....
Det visade sig snart, att den starkaste gjorde det mesta
arbetet, och att den klokaste drog största fördelen af sitt.
Den uppfinningsrike hittade på medel att underlätta sitt
arbete. Sålunda uppkom så småningom olikhet i
egendom (ehuru alla arbetade efter sin förmåga, förtjänade
den ene mycket, den andre litet) .... Så snart den
rike lärt känna den tillfredsställelse, som ligger i att härska
öfver andra, började han ringakta dessa. Med sina äldre
trälars tillhjälp vann han nya och lefde blott för att
underkufva sina grannar. Den rike är som vargen,
hvil-ken en gång fått smak på människokött; han ratar annan
föda och vill icke förtära annat än människor.
Det man kallar samhälle är intet annat än en
uppfinning af de rika och mäktiga, för att de skola kunna
bibehålla, hvad de med våld tillrånat sig. Samhällenas
antal ökades snart och utbredde sig; snart betäckte de
hela jorden, och det blef snart icke möjligt att i hela
världen finna en vrå, där man kunde undandraga sig
detta samhällets våld. Därför är samhället eller staten
en fiende till människornas naturliga rättigheter.»
Detta Rousseaus utsäde bar sin frukt i den stora franska
revolutionen. 1 det att revolutionen proklamerade frihet,
jämlikhet och broderskap såsom oaf händliga
människorättig-heter, fordrade den likhet icke blott i politiska rättigheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
