Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugufjärde Sången. Hektors utlösning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
floden, som rinner så skönt och af Zeus den odödlige föddes,
Hennes då vände tillbaka igen till den höga Olympen.
Vidt öfver jorden sitt sken spred saffranslöjade Eos,
medan till staden de hästarnas spann under jämmer och verop
körde och liket iaf mulorna drogs. Ej någon dem märkte
hvarken af troernas män eller fagerslöjade kvinnor
före Kassandra, så skön som den gyllene kärleksgudinnan.
Stigen på Pergamos upp, urskilde hon älskade fadern,
där uppå vagnen han stod, och stadshärolden tillika
samt uppå mulornas vagn sin dödade broder på båren.
Då bröt i jämmer hon ut och ropade hän öfver staden:
»Kommen, I troiska kvinnor och män, för att Hektor få skåda,
kommen, så visst som I gladden er förr, då han vände från
striden
lefvande hem! Ty i honom sin fröjd hade staden och folket.»
Sade, och ingen, det vare sig man eller kvinna, i staden
stannade kvar, ty en sorg, som var outhärdlig, de kände.
Utanför porten ej långt de nu Priamos mötte med Hektor.
Främst ibland skaran hans älskade vif och hans vördade moder
sleto sitt hår och sig störtade fram mot den rullande vagnen
och vid hans hufvud rörde, och rundt stod mängden i tårar.
Sålunda dagen igenom de visst, tills solen gått neder,
skulle ha gråtit och sörjt öfver Hektor där utanför porten,
om ifrån vagnen ej åldringen snart hade talat till folket:
»Plats, så att mulorna slippa förbi! Det ståndar er sedan
fritt att er mätta af gråt, när jag fört honom hem till palatset.»
Så han sade; då trädde de strax åt sidan för vagnen.
Men när de hade med Hektor kört in i den ståtliga borgen,
lades han ner på den skönaste säng, och de ställde vid sidan
skalder, som började först att den hädansomnades dräpa
sjunga med sörjande ord, medan kvinnorna suckade rundtorn.
Därpå i klagan först hvitarmad Andromache utbröt,
famnande hufvudet om på hjälteförödaren Hektor:
»O min make, så ung du förgicks, och mig som en änka
lemnar du kvar i ditt hus, och en jollrande pilt är allenast
sonen, som du och jag, vi olycksaliga, födde.
Ej lär han hinna till ynglingaår, ty förut skall från höjden
Ilion störtas, då fallen är du, som försvarat dess murar
och har beskärmat dess jollrande barn och dess tuktiga makar.
Snart skola dessa nu föras åstad på de hålkade skeppen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
