Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugufjärde Sången. Hektors utlösning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och bland de andra ock jag; men du, mitt barn, skall din moder
antingen följa till främmande land och där hos en omild
herre få nesligen slita som träl; eller skall en achaier
gripa din arm och till jämmerlig död dig slunga från tornet,
vredgad, jag tänker, för det, att hans broder blef dödad af Hektor
eller hans son eller fader, ty många achaier i sanning
föllo för Hektors hand och tvungos att bita i gräset;
ej var han nämligen blid i den grufliga striden, din fader.
Därför begråtes han ock af människor alla i staden,
och outsäglig sorg har du vållat föräldrarna dina,
Hektor, men ingen som jag skall lida och sörja beständigt.
Ty du i döden ej sträckte mot mig dina armar från bädden
eller mig sade ett tröstande ord, som jag kunde få minnas
dagar och nätter i hela mitt lif, medan tårarna runne.»
Gråtande talte hon så, och kvinnorna suckade rundtorn.
Men därefter bland dem ljöd Hekabes skärande klagan:
»Hektor, o du, som den käraste var för mitt hjärta af barnen!
Älskad förvisso du var af de evige, medan du lefde,
därför om dig de sig vårdade ock, när du drabbats af döden.
Ty mina öfriga söner, så snart som den snabbe Achilles
någon tog fången, dem sålde han bort öfver ödsliga hafvet,
än till Samos och Imbros och än till det töckniga Lemnos,
men när på dig han lifvet förgjort med sin eggade glafven,
ofta helt visst han dig släpade rundt kring sin dyre Patroklos’
graf, som föll för din hand — men väckte ej vännen till lifvet;
nu dock som daggen frisk du hvilar i fädernehuset,
oförvandlad, lik en, den Apollo nalkades plötsligt
och med en smärtlös pil från sin silfverbåge förgjorde.»
Gråtande talte hon så och väckte den bittraste jämmer.
Men som den tredje nu Helena ock begynte sin klagan:
»Hektor, o du, som långt kärast mig var bland svågrarne
alla —
ack, ty förmäld jag ju är med den gudaliknande Paris,
hvilken till Troja mig fört — o hade jag förr gått förlorad! —
Redan ju tjugonde året det är, som för mig nu förrinner,
sedan jag hemifrån flytt och är borta från fäderneslandet;
aldrig jag dock af din mun hört ett hårdt eller sårande tilltal.
Ja, när i huset det händt, att en svägerska eller en svåger
bannor mig gett, eller en af de fagerslöjade fränkor
eller min svärmor — Priamos jämt var mild som en fader —,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
