Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
cynisk flöjtning, men det utmynnade blott i en
tyst, stelnad grimas.
»Ja så, hon gick till honom med hans
stärk-saker. Jo, jo, man skämmer bort sina fina kunder!»
Han kände sig uppfylld af en känsla liknande
hat mot sin gamla väninna, och han hviskade
inom sig själf, med orörliga läppar:
»Kopplerska! Kopplerska!»
Men nu blef fru Agathe ond, ond på fullt
allvar, därför att han icke ville förstå henne, därför
att han tvang henne att utsäga det, som han borde
kunnat bespara henne den öppna bekännelsen af, —
ond och på samma gång förvånad; hon hade aldrig
kunnat föreställa sig att han skulle upplaga det
på detta sätt. Hon kände icke igen honom, hvad
gick det åt honom?
Men i och med detsamma försvann hennes
blygsel, hon återvann sitt trygga, naturliga sätt,
och såg med sin vanliga fasta och klara blick på
honom, i det hon resolut gaf sig in på det ömtåliga
ämnet.
»Stackars flicka,» sade hon, »hon har varit
alldeles förtviflad, och jag var rädd för — jag vet
icke hvad. Ack ja, det har varit en svår tid.
Och inte vågade jag förebrå henne någonting, för
då blef hon trotsig, och jag förlorade alldeles
händer med henne. Och att säga något om honom var
ändå värre, — > hon älskade honom och hon tålde
inte, att man skymfade honom.» Och inte heller
hade jag hjärta till det, så förtviflad som hon var.
Det var ju också mitt fel, jag borde ha sett bättre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
