Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter henne, ty hur det är i alla fall — ungdom
är ungdom.»
Farbror Agathon nickade och log, ett
hopplöst, skärande löje.
»Men så härom dagen, då jag fått veta, att
olyckan var fullständig, då tog jag Gud i hågen
och gick upp till honom, och — och, ja, gudskelof,
han handlade som hederlig karl. Och det bästa
af allt är, att jag tror han icke gör det af tvång,
han är allvarligt fästad vid henne, han håller så
mycket af henne, att han inte bryr sig om
mesalliancen. »
Farbror Agathons blekhet förbyltes till en
mörk rodnad och han reste sig häftigt, hotande.
»Mesalliancen!» utbrast han, »hvad menar du
med det?»
»Herre gud, det förstår du väl, att det är en
mesalliance för honom, en fattig flicka, en
strykerska »
Farbror Agathon skrattade till, men svarade
ingenting, utan gick ifrån henne, bort till fönstret,
där han ställde sig och stirrade ut på gården. Ett
par barn lekte där; deras bleka, magra ansikten
syntes honom så fula, så vämjeliga, deras skratt
så falskt, deras åtbörder så tölpiga, så osköna,
att han formligen led däraf.
Det där är då lifvet! tänkte han, men endast
flyktigt och förströdt, och snart skymde Signes
bild åter bort barnen för honom.
»Hvad heter han?* frågade han efter en stunds
tystnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
