Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klara med, huruvida han nu var ärligare eller
mindre ärlig än vanligt.
Hon lyssnade på honom, först med ett något
misstroget intresse, som dock snart öfvergick till
likgiltighet. Han märkte det, afbröt sig tvärt, bet
sig i läppen och sade:
»Men jag är åtminstone inte något barn.»
Därmed reste han sig och lämnade henne.
Hans förbittring riktades denna gång icke mot
henne utan mot honom själf. Han kunde icke
förlåta sig den svaghet han gjort sig skyldig till, och
från denna stund började han att undvika henne.
Så kom våren och han lämnade hufvudstaden.
På hösten fick han höra att hon rest till utlandet
för att studera och därmed utströk han henne ur
sina tankar. Men minnet af ett nederlag stannade
kvar och stack stundom upp hufvudet, helst i
stunder af glädje och tillfredsställelse öfver en
vunnen framgång.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
