Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
många, många år, men namnet kände han
ögonblickligen igen och var icke heller i någon tvekan
om hvem det tillhörde. Det var hon, den unga
flickan med leendet — hon som påstått att han
icke var ung? –Jag undrar hvad hon skulle säga
nu då? tänkte han och fick i detsamma ett skarpt,
gammalt drag kring munnen.
Så att hon är här! tänkte han gång på gång,
och lät tidningen sjunka ner på knäna. Han erfor
dock icke någon lust att gå dit ut för att
öfver-tyga sig om, huruvida det verkligen var hon,
snarare motvilja för att återse henne.
Efter en stund hörde han några ackord, några
löpningar på pianot och så en af Beethovens
sonater spelas upp. I sin ungdom hade han —
periodvis — varit, rätt road af musik, men nu på
de sista åren hade den rent af börjat plåga honom;
han blef nervös och orolig däraf. Han steg
därför upp med afsikt att gå sin väg.
Just som han var i dörren till salongen, men
innan han ännu kastat en blick ditut, slog det
honom plötsligt:
Tänk om det skulle vara hennes dotter!
Han stannade, gjorde en rörelse som för att
vända om, men betvang sig, gick långsamt fram
i dörröppningen och såg ut. I samma ögonblick
log han åt sitt eget infall, och gjorde ett hastigt
öfverslag i tanken:
Det var ju bara femton år sedan. Hur hade
han kunnat komma på en sådan idél Han gick
och inbillade sig att han var så gammal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
