Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wärns blick mörknade hotfullt, han bugade
sig kort och gick häftigt ut ur rummet.
Hon såg efter honom, halft triumferande, halft
rädd. På samma gång lade hon, som utan tanke,
helt mekaniskt sin hand på Hægers erbjudna arm.
Han hade aldrig bjudit upp henne, och han
blef en smula häpen öfver denna obesvärade
osanning midt i ansiktet på honom. Men på samma
gång framskymtade för honom den verkliga
förklaringen på hennes ombytliga sätt, hennes djärfva
koketteri den ena stunden, hennes skygghet den
andra. Så snart Wärn var närvarande betydde
han, Hæger, absolut intet för henne, icke mera än
om han varit ett dödt ting, af hvilket hon
begagnade sig för sina ändamål. Det var endast, då
han var borta, som hon blef medveten om någon
fara, och som hennes kvinnliga skygghet uppreste
sig till själfförsvar.
Denna gång träffades han stolthet, hans
själf-känsla af slaget. Utan att sägä ett ord, lade han
sin arm omkring hennes lif, tryckte henne hårdt
intill sig och valsade ut. Hans vanliga
kallblodig-het hade alldeles Öfvergifvit honom; den enda
känsla som nu behärskade honom, var ett begär
att hämnas.
Han dansade hvarf på hvarf, hon ville flere
gånger stanna, men han fasthöll henne och
fortsatte. Till slut kände han, hur hon hvilade tungt,
som maktlös i hans armar. Han såg på henne,
hon var alldeles blek. Då först släppte han henne,
och de stannade borta vid dörren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
