Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Är ni varm?» sade han. »Ska vi gå ut
och svalka oss!»
Hon svarade ingenting, men då han lade hennes
arm i sin och lämnade rummet, följde hon honom
utan motstånd. Han gick hastigt genom tamburen
och ut på gården.
Kvällen låg genomskinligt klar i månskenet,
byggnader och träd kastade mörka, täta skuggor.
Han gick med henne bort åt en gång, som
försvann i mörkret mellan höga lindar. Plötsligt
ryckte hon till och stannade.
»Nej, låt oss gå in igen!» sade hon och
försökte lösgöra sin hand.
Då slog han hastigt armen om lifvet på henne,
tryckte henne intill sig och kysste henne på halsen.
Hon gaf till ett skrik, gled med en pilsnabb
rörelse ur hans armar, såg på honom med en
skrämd, förvirrad blick, tog ett par steg som för
att fly, men vacklade, lutade sig emot en trädstam
och brast plötsligt ut i gråt, ett barns hjälplösa,
förtviflade gråt.
Han såg förvånad på henne, kände ett
ögonblick samvetsförebråelser, men skrattade så kort
och gick ett par steg förbi henne. Men så,
plötsligt och oemotståndligt, upprörde hennes
snyft-ningar honom i djupet af hans sinne, hans
förbittring försvann spårlöst och samma veka, sorgsna
känsla, som ett ögonblick förut bemäktigat honom,
fyllde honom nu helt. Han stannade, såg på
den ungdomliga, konvulsiviskt snyftande gestalten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
