Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väg ’se’ det i någon viss omgifning. Jag gjorde
planmässiga efterforskningar, och försökte att blunda
en lång stund och icke tänka på någonting, för
att så plötsligt slå upp ögonen, i hopp att minnet
helt oförhappandes skulle slå ned på mig. Allt
förgäfves. Men så dagades det plötsligt. Jag fick
en känsla af att jag var inne på orätt väg, att
jag icke borde söka bland mina obetydliga, mera
likgiltiga minnen, såsom jag hittills gjort, utan
tvärtom bland mina mest intima och personliga, och i
samma ögonblick slog det mig som en blixt: —
Det var min första stora, djupa kärlek, som satt
och sof där borta i softhörnet, — och jag hade
icke känt igen henne!
»Intet tvifvel mer, — det var hon! Att börja
med skämdes jag endast, skämdes öfver att jag
icke hade känt igen min första, stora kärlek, efter
tjugu år. Ty det var tjugu år se’n! Hon hade
visserligen blifvit tjugu år äldre, men i alla fall!
Tjugu år! Och skammen efterföljdes af vemod,
och jag slöt mina ögon, — om det nu var
ofrivilligt eller med afsikt vill jag låta vara osagdt, —
och fördjupade mig i mina minnen.
> Herre Gud, — månsken, jubel, förtviflan,
djärfva tankar, blyga ord, skyhöga drömmar,
anspråkslös verklighet, frosseri på en blick, nätters
grubbel på ett ord, himmelsk sällhet för ett
ovän-tadt sammanträffande, världssmärta för ett förfeladt
möte, blommor och vers och barnsligheter af alla
slag, — i stora flockar föllo minnena öfver mig,
liksom ett stilla, vackert snöfall från min frusna
T. Hedberg. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
