Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ungdorashimmel. Men det kan na icke hjälpas,
att det föreföll mig konstgjordt, hela snöfallet, —
det var ett snöfall på teatern, åstadkommet med
papperslappar; och det verkliga i det, det som
gjorde det vackert och gaf stämning, det var
egentligen några melodier, som hörde samman därmed,
och som mitt gamla ungkarlshjärta åter började
gnola på.
»Hon var aktris, — naturligtvis — höll jag
på att säga. Hur kommer det sig att man alltid
första gången blir kär i en fru eller i en aktris?
Är det månne för att tillfredsställa detta omåttliga
begär efter att vara olycklig, som är så utmärkande
för ungdomen? I alla fall fick jag då mitt begär
tillfredsställdt. Herre Gud, hvad jag var olycklig,
— och svartsjuk, — oerhördt svartsjuk, ehuruväl
det var förfärligt ansträngande att fördela sin
svartsjuka på så många håll, som jag fick göra. Jag
var svartsjuk på älskaren, som spelade emot henne,
och på författaren, som gaf henne en roll, på
direktören, som engagerade henne, och på regissören,
som instruerade henne, på sufflören, som
sufflerade henne, och på hela den växlande publik af
mankön, som applåderade henne. Och det var
dock bara den allmänna svartsjukan, — jag vill
icke tala om den enskilda! Men så var jag lycklig
också, ty jag ’förstod’ henne, — jag var den ende
som ’förstod’ henne! — Jag förstod icke endast
att hon var för god att spela de ingenueroller, som
man envisades att tilldela henne, och att hennes
rätta uppgift var de stora, tragiska rollerna, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
