Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en sådan fix idé hos honom, att han icke kan gå
förbi en spegel utan att smyga sig till en blick på
den. Man har observerat det och man skämtar
allt emellanåt med honom öfver att han gått och
förälskat sig i sitt eget utseende. Stackars Karl,
— det är ingenting han högre önskar än att bli
kvitt sitt utseende.
Och som det är med hans näsa, så är det, i
ännu högre grad, med hans armar och händer.
Hans händer i synnerhet förorsaka honom en olidlig
plåga. Icke nog med att de äro stora och röda;
icke nog med att de äro tafatta och opraktiska,
de äro dessutom ett par sysslolösa vagabonder,
som icke höra hemma någon stans, utan ströfva
omkring på måfå, öfverallt äro i vägen, öfverallt
förorsaka besvär och obehag, öfverallt känna sig
själfva till öfverlopps. De kunna icke låta bli alt
fingra på allt, men de göra det med ondt samvete,
som då man fingrar på andras tillhörigheter; så
krypa de bakom ryggen och stå i skamvrån en
stund för att i nästa stund vara framme igen och
bryta sönder någonting, som de endast haft för
afsikt att leka litet smått med. Så lägga de
sig till hvila på knäna, men blifva plötsligt
medvetna om hur förfärligt dumma de se ut, — knäppa
ihop sig som för att inge hvarandra mod och
tillförsikt, men skiljas snart åt liksom utledsna på
hvarandras sällskap, — knäppa i luften och
försöka se muntra och obesvärade ut, för att i nästa
Ögonblick rodna som om de tillåtit sig ett
opassande skämt. De äro på samma gång tilltagsna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
