Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man slog med maskiner och man höll sig inte för
god att räfsa med maskiner också. Men Jan
Jansson i Gulåkra skakade på hufvudet och log sitt
enfaldiga leende: den som mycke’ pröfver, han får
aldrig någe’ öfver, och han körde i mak sitt gamla,
tröga tröskverk, och gödslade så långt det nu
räckte från ladugården, och hvässade sina gamla
liar och satte pinnar i sina gamla räfsor, och tog
sin magra äring från de steniga åkrarna, där den
gula senapsblomman frodades sedan urminnes tider.
Och då hönsen hade värpt ett par, tre tjog, och
smörbyttan blifvit full och fisket slagit till, satte
han sig i sumpen med gumman sin och rodde de
fyra milen in till staden, såsom far hans hade
gjort och hans far också. De andra kunde skicka
med ångbåten bäst de gitte; en skulle väl inte vara
tokig och betala frakt, så länge en orkade frakta
själf.
Så hade Jan Jansson blifvit femtio år, och
hade han inte så värst mycket öfver, så hade han
väl ungefär lika mycket som far hans hade haft
och som man rimligtvis kunde begära af ett
sextondels magert mantal.
Då hände det som så att Jan Jansson en
sommardag var på besök hos en grannbonde för att
höra om han skulle kunna få låna dennes ena
piga till slåttern följande dag. Mor Jansson hade
nämligen fått ett så svårt anfall af reumatism, att
hon icke var i stånd till att gå uppe och räfsa.
Denne grannbonde hade förra året byggt sig en
ny stuga, af splitter nytt timmer, med kakelugn i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
