Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte mindre än tre rum och med veranda utanpå,
som han nu hade hyrt ut åt sommargäster från
Stockholm. Genom fönstren i gammalbyggnaden
kunde Jan Jansson se tre herrskapsbarn som lekte
med bondens barn ute på gården.
Då han hade fått löfte på att få låna pigan
följande dag, språkade man en smula om årsväxten
och om de märkliga beslut som fattats på
kyrkostämman förra söndagen. Sa sade Jan Jansson:
»nej, nu ska jag väl gå!» men satt ändå kvar en
stund och stirrade ut på gården. Så suckade han
och sade om igen: »nej, nu skall jag väl gå ändå!»
och så steg han upp, tog i hand och gick
långsamt mot dörren. Där stannade han och frågade
likgiltigt, som i förbigående:
»Nå, hvad får ni för eran stuga?»
Grannbonden, som var storkaxe i orten och
inte så litet skrytsam, svarade såsom sanningen var:
»Hundrafemtio kronor.»
Jan Jansson såg hastigt på honom, men
låtsade inte om något, för höflighets skull, utan log
sitt vanliga, enfaldiga leende.
»Så, må tro det!» sade han bara, nickade än
en gång adjö och gick.
Den följande dagen, fram emot aftonen, då
dagsverket led mot sitt slut, frågade han
grann-bondens piga, som gick och räfsade bakom honom:
*Nå, ni får ju ända till hundra kronor för
eran nya stuga?»
»Hundrafemti!» svarade pigan fermt och
började så utbreda sig öfver att det inte var nog med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
